Alla Helgon – kropp och själ

Hur underbart är det inte att vi har Guds Moder Maria, den helige Josef och alla helgonen som våra förebilder och som alltid vill hjälpa oss på helighetens väg! Men så kommer frågorna på vägen. Vad måste vi göra, hurdana måste vi vara? Vi har olika levnadsstånd, naturligtvis! Men samma mål, eller tror vi det inte?

I år har vi talat mycket om S:t Paulus VI:s encyklika Humanae vitae. När vi nu ska fira Alla Helgons högtid får vi tillfälle att placera in denna viktiga Kyrkans lära i det större sammanhanget, själen, kroppen och uppståndelsen.

Varför är det då så viktig i äktenskapet, att – som Kyrkan lär – inte skilja den förenande betydelsen av den äktenskapliga akten från den livsalstrande – prokreativa akten?

Kyrkan lär att nytt mänskligt liv kommer till genom en akt av kärlek mellan en man och en kvinna som lovat livslång trohet. I denna akt är Gud Skaparen närvarande på ett särskilt sätt som inte har någon motsvarighet i djurens värld. Människan – och bara människan – kommer till som en avbild av Skaparen själv, alltså genom Skaparens vilja och vishet, och därför lik Gud. Det är det främsta skälet för alla kristna att vilja bli helgon!

Livet är alltså framsprunget ur Guds egen helighet och eviga vishet vilket gör livet heligt och de mänskliga personerna heliga. De mänskliga personerna måste vara skapade med frihet att välja, eftersom Gud, vars avbild de är, är fri att välja och att handla i skapande. Den friheten har hos människan begränsats genom olydnadens synd, så som den förklaras genom Adams och Evas historia i Edens lustgård.

Människan får sin kropp och sin själ genom att samverka med Gud i hans skapelseplan. Kroppen och själen är helt beroende av varandra för att vi ska kunna vara människor. När människan dör kan denna enhet mellan kroppen och själen därför inte helt upphöra.

Genom att Kristus dör i sin mänskliga person och uppstår i en förklarad kropp efter sin död och sitt nedstigande till dödsriket, bevaras de kristna i sin kroppsliga och själsliga enhet.

Även om ingen kan veta när dagen för Kristi andra ankomst skall komma, kommer den, och på den dagen skall alla de döda återfå sin mänskliga verklighet i enheten mellan kropp och själ. Ingen kristen skall alltså tro att hennes eviga liv bara är själens evighet utan att hennes eviga liv är i den särskilda form Skaparen från början velat henne: kropp och själ i en form som inte får, eller skall, skiljas åt. Denna enhet kan alltså inte upphöra, annat än under den tid som nu är fram till Kristi andra ankomst på den Yttersta dagen.

De som är kristna genom dopet, men som vuxna börjar förlora sin kristna tro på vad människan är, och i stället tror på reinkarnation gör det allvarlig misstaget att skilja kropp och själ åt för evigt.

I reinkarnationsreligionen har kroppen ingen betydelse utan den är skild från själen och kan uppträda i en ny och helt annan levande form. På samma sätt som den kristna läran varnar för allt tänkande i riktning mot reinkarnation varnar den också för att skilja den förenande betydelsen av den äktenskaplig akten från den livsalstrande betydelsen, nämligen kärlekens första frukt, barnet. Allt som hör livet till är Guds. Människan får inte röra vid det med syndiga händer.

Därför är det inte bara en etisk regel Kyrkan framlägger i sin undervisning om äktenskapets oupplöslighet och den äktenskapliga aktens medskapande i Guds plan för mänskligheten. Samtidigt är inte äktenskapet mellan man och kvinna, eller föräldraskap med barn, nödvändigt för frälsningen genom Kristus. Guds Moder och Maria och den helige Josef har i helighet avstått från den naturliga fortplantningen för den Heliga familjens skull. Deras liv i äktenskapet är ett heligt offer av dem själva som gåvor till Gud.

Det betyder att det gudsvigda, jungfruliga livet, nunnan, munken och den prästvigde mannen, är fruktbärande genom en ännu större kärlek till Gud genom offret av det egna livet för Guds rikes utbredandes skull. Det är därför den högsta formen av enheten mellan kropp och själ hos människan. Det är uttryck för den största kärleken en människa har att ge. Men enheten mellan kropp och själ är Guds mästerverk i Skapelsen. Ingenting i Skapelsen kan överträffa detta Guds enastående verk i skönhet och livskraft!

Alla former av preventivt tänkande i äktenskapet mellan mannen och kvinnan, som inte förklaras godtagbara enligt naturens lag, är alltså helt otillåtna för de döpta som hör till Kristus och som är älskade av honom. De är mänskliga personer vars kroppar och själar kommer att återförenas på den Yttersta dagen då Kristus Guds Son återkommer i makt och härlighet. Kyrkans firande av Alla helgon är ett heligt firande i tron på kropparnas uppståndelse vid Kristi Andra ankomst till världen! Lovad och prisad vare Gud i all evighet!

Diakon Göran Fäldt