Conventualfranciskanernas 70-årsjubileum i Latinamerika och Karibien

I en orden som är mer än 800 år gammal kan 70 av de åren förefalla av mindre betydelse. Men när man tittar närmare på våra bröders outtröttliga och produktiva arbete under de senaste sju årtiondena i Latinamerika ser man tydligt vilket värde det har att fira Conventualernas verksamhet för evangeliet i det området och också ägna lite tid åt att reflektera över de platser där Conventualfranciskanerna har arbetat i Latinamerika och Karibien.
Det var den här bakgrunden – ordens firande av de 70 år som gått sedan ankomsten till Latinamerika – som inspirerat MireFALC (Ministry of Reflection of the Federación Conventuales America Latina) att organisera firandet av en kongress. Kongressen ägde rum i Rio de Janeiro (Brasilien) den 13 till 17 juli 2016. Tilldragelsen planerades in i minsta detalj med en logistik som inte i något avseende överlämnades åt slumpen. Kongressen fungerade med stor smidighet vilket tydligt märktes under de fyra dagarna. Vi fick tillfälle att lyssna till utomordentliga presentationer av medbröder i orden och också av lekmän från andra håll.
Till och med en Klarissasyster som lämnat sitt kloster en kortare stund berättade för oss hur kvinnor kunnat bidra till den franciskanska rörelsen. Sättet att närma sig ämnena varierade från att vara mycket systematiska och akademiska till spontant och experimentellt vunna insikter i berättelsens form. Vad som faktiskt hände var att vi fick anstränga oss att tänka kritiskt om oss själva och ur detta kritiska perspektiv urskilja nya utmaningar och idéer för handlande. Metodologin var dynamisk och varierad. Vi arbetade i grupp och föreslog idéer, vi kom in på området cyberspace och kunde uppleva liturgiska ögonblick på ett annorlunda sätt. Vi kopplade av med en hel del broderlig spontaneitet och annat. Dagarna var rätt intensiva; vi började med mässan på morgonen och slutade vid solnedgången. Det hela gick av stapeln i en gemensam känsla av fest och tacksamhet. Språkliga gränser var inga hinder för att få njuta av att kunna uttrycka oss i en blandning av kulturer. Vår generalminister och hans definitorium deltog helhjärtat under hela kongressen; detsamma kan sägas om var och en av regionalministrarna och ordensbröderna som tjänar det brasilianska episkopatet (tre av dem deltog i kongressen) liksom andra deltagande bröder (omkring 70).
Vi har varit vittnen till ett mycket franciskanskt brödraskap (och också varit med och skapat det). Den här gången kunde vi uppleva ett privilegierat tillfälle att ta del i varandras insikter, idéer och karismatiskt inspirerade förslag för att hjälpa oss att urskilja nya horisonter och pastoral formation. Vi ställde frågor som vi tillsammans försökte besvara kontextuellt: vad betyder den nya evangelisationen för oss? Vilka är de nya frågor vi möter i det dagliga? Hur utformar vi ett franciskanskt liv som är mer evangeliskt till sitt vittnesbörd? Vilken bild av oss själva vill vi förmedla?
Enkelt uttryckt kan vi säga att vi praktiserade S:t Franciskus’ uppmaning: ”Och överallt där bröder möts, låt dem känna att de hör till en och samma familj” (senare regel VI:7). Den här familjekänslan är ett gott intryck av kongressen i Rio som vi hela tiden har kvar. Vår närvaro som conventualer fortsätter att mogna bland de latinamerikanska folken; vi tackar Gud i hans godhet för det. Det var vackert att se tillbaka och gå igenom delar av vårt historiska minne, och det var inte mindre viktigt att se framåt mot den stora uppgift som ligger framför oss: Latinamerika och Karibien har sina stridigheter, sina lokalfärger och sina förhoppningar. De kommer att vara en utmaning för hur vi anstränger oss karismatiskt och evangeliskt och här vill vi komma med ett svar som innehåller kreativa valmöjligheter och förslag, precis som bröderna gjorde under den första tiden.

Texten på spanska av Broder Marcos Quesada