Doppredikan dagen före Herrens Dop

Diakongoran250För att förstå vilken betydelse dopet har måste man förstå vem Jesus är. Man måste ta till sig hans ord på stort allvar, eftersom Han säger: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike!”

Om någon annan påstått detta hade det inte haft några konsekvenser för oss som kristna. Många kristna säger saker och ting därför att de tror och litar på Gud. Många instämmer och tänker, så är det, eller, så är det inte. Men det har inga konsekvenser, det vill säga vi ändrar inte vårt liv, vi ber inte annorlunda, vi söker inte Gud mer för att en broder eller syster i Guds familj säger något som har med tron att göra.

Men när Jesus säger något har det konsekvenser. Vi söker Gud på ett helt annat sätt i vårt hjärta och med våra tankar. Varför?

Det beror på att hans vilja är både gudomlig och mänsklig. Genom att vi hör till honom genom vårt eget dop och genom Hans kyrka, blir vår vilja upplyst av hans vilja och vi vill lyssna till Honom och leva med Honom som vår främste ledare i livet.

Vårt hem och vår familj som är kristen blir som en kyrka hemma. Det vi gör i familjen för att hjälpa varandra blir som en gudstjänst, inte som mässan om söndagarna, men som ett tjänande, en vänskap och en sympati med alla i vår familj. Vårt barn blir ett Guds barn och detta barn blir som en lärare i ämnet livet för oss.

Vem är då Jesus? Hur kan vi svara? Vi kan börja med att föreställa oss Jesus själv som barn, till exempel när han var 4 år i Nasaret. 4 år av ett liv som varade omkring 35 år. Finner vi ett svar där?

Kan vi anta att Jesus vid något tillfälle som 4-åring frågade: ”Vem är egentligen min pappa”? Eller ska vi anta att Maria och Josef på eget initiativ bad Jesus sätta sig ner med dem för ett särskilt samtal när de kunde berätta om allt de hört och varit med om? Har Jesus ställt faktiskt ställt frågan?

Jesus är ju helt och hållet människa och frågan är inte alltför långsökt. Några skulle kanske undvika frågeställningen med tanke på att Jesus som Gud visste allt om sin födelse genom den Helige Ande.

Men hur kan vi veta att Han visste det? Det kan inte vara fel att fråga! Om Maria och Josef verkligen älskade honom och förstod det unika i det inbördes förhållandet mellan dem som ”föräldrar” och sin lika unika kallelse är det svårt att tro att de skulle undanhålla honom hela sanningen, så som de hade förstått den.

Men hur skulle Maria och Josef framföra det? Och hur skulle det påverka relationen i familjen senare? Ser vi till Jesu person med den mänskliga naturen och den gudomliga naturen i obruten förening är det svårt tro att Jesus inte visste svaret på sin egen fråga. Om någon frågade mig skulle jag föreslå att frågan får samma svar inom Jesus själv som i den beskrivning en salig präst (John Henry Newman,†1890) ger av samvetet.

Samvetet är inte Guds röst. Det är människans. Gud upplyser och bygger upp samvetet genom sin nåd. Prästen menar att människan agerar rationellt efter det egna samvetets röst som säger ”gör det”, ”gör det inte” i ett ansvarsfullt personligt beslut till vilket Gud svarar som ”ett eko”, alltså antingen bekräftar det goda och rätta beslutet och varnar för det onda beslutet, det allvarliga misstaget. Rösten är människans, ekot Guds.

Med den förklaringen skulle Jesu mänskliga förståelse av Marias och Josefs berättelse besvaras av hans gudomliga förståelse som ”ett eko”. Att Han alltså inom sig själv hade både frågan och svaret. Om vi alltså hade träffat honom i Nasaret när han var 4 år skulle han inte kunna förklara för oss vem han är. Ändå är Han alltid Gud och alltid människa. Det är det vi alltid behöver tro om Jesus. För när vi döper våra barn måste vi förstå vem Han är, annars får dopet inte sin fulla betydelse. När Han säger ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike!” kan vi inte nonchalera det. Vi missar sanningen. Missar vi sanningen kan vi också missa Guds rike, det rike Gud kallar till.

Vi måste lära känna Jesus. Amen.

Diakon Göran Fäldt