Församlingens historia

Vår uppgift är – kortfattat – att:

Förkunna Guds Ord, ”att himmelriket är nära” (Matt 4:17), samla Guds barn till en andlig familj som firar Guds underbara gärningar, i den världsvida Katolska Kyrkans gemenskap under ledning av Aposteln Petrus efterträdare, påven i Rom.

Lite historik om vår församling

Sankt Franciskus församling i Jönköping upprättades genom biskopligt dekret av Biskop Johannes Evangelista Erik Muller, den 7 december 1950, vilket var tre år innan det katolska stiftet upprättades i Sverige efter reformationen den 29 juni 1953.

Den förste kyrkoherden var Fader Herbert Burkert.

Passionisterna 1956-1990

År 1956 tog Passionistkongregationen över ansvaret för församlingen. Pater Gerard Mulveal CP var kyrkoherde och verksam i församlingen mellan åren 1956-1976 och det blev han som skulle ansvara för byggandet av den nuvarande församlingskyrkan. Den festliga invigningen, som starkt präglades av de ekumeniska band som Passionisterna mycket tidigt lyckades knyta med flera samfund (bl.a. spelade Frälsningsarméns blåsorkester), leddes av Biskop John Taylor den 30 november 1974. Dock konsekrerades inte kyrkan då den inte var skuldfri (i enlighet med Kyrkans lag).

Passionisterna ledde senare även byggandet av församlingsgården, som invigdes av Biskop Hubertus Brandenburg den 29 januari 1989.

Bland de många passionister som varit verksamma i församlingens liv bör särskilt nämnas Broder Gabriel Moran CP (1915-2005), som oförtröttligt och kärleksfullt tjänade församlingen i 26 år (1957-1960, 1967-1990)

Broder Francis Welsh CP var verksam i församlingen mellan åren 1960-1967 samt 1985-1990.

Övriga passionistpräster som tjänstgjorde i Jönköping var:

Pater Killian Bohan CP (1957-1971)

Pater Charles Miller CP (1958-1960)

Pater Fabian Seery CP (1963-1964)

Pater Anthony Rudman CP (1964-1972)

Pater Ambrose Sunderland (1972-1973)

Pater Patrick Mc Keown CP (1973-1990) kyrkoherde

Pater Woiciech Seliga CP (1974-1984)

Pater Richard Appleyard CP (1976-1977) kyrkoherde

Pater Casimir Pawlak CP (1977-1978)

Pater Thomas Lloyd CP (1989-1990)

Gråbröderna fr.o.m. 1990

År 1990 överlämnades ansvaret för församlingen till Gråbröderna (Conventualfranciskanerna), som då kom tillbaka för första gången till Jönköping sedan reformationen. De två prästvigda franciskanerna tillsammans med en ordensbroder kom från Polen, tillhörande den Helige Maximilian Maria Kolbes provins med huvudsäte i Gdansk.

Mellan åren 1990-1993 var Pater Jerzy Dudek (numera tillhörande Stiftets prästerskap) kyrkoherde.

Från den 1 oktober 1993 utnämnde Biskop Hubertus Brandenburg Pater Joseph Maria Nilsson, OFM Conv (tillhörande Sankt Franciskus basilikans kloster i Assisi) till kyrkoherde.

Den första majmånad som firades av Pater Joseph Maria som kyrkoherde vigdes församlingen högtidligt till Marie Obefläckade Hjärta under högmässan den 29 maj 1994.

Under Pater Josephs ledning delades den starkt växande församlingen och Marie Födelses församling i Värnamo upprättades år 1999.

Vid firandet av kyrkans 25-års jubileum konsekrerades kyrkan (efter omfattande inre ombyggnad) av Biskop Anders Arborelius, OCD söndagen den 28 november 1999.

Den 14 september 2000 övertog Pater Peter Zacharewicz OFM Conv ansvaret för församlingen i Jönköping, efter att först ha tagit hand om den nygrundade församlingen i Värnamo.

Den 3 september 2006 överlämnades kyrkans nycklar till den nye kyrkoherden, Pater Arkadiusz Skodowski OFM Conv, som tillhörde den första gruppen franciskaner som kom till Jönköping år 1990. Pater Skodowski blev kyrkoherde för en växande församling i Jönköping med cirka 3000 inskrivna medlemmar.

September 2012 blev Pater Rafal Miler OFMConv kyrkoherde tills den 5 februari 2013 då Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv blev kyrkoherde för andra gången i Jönköpings katolska församling med cirka 3 400 inskrivna församlingsmedlemmar.

Under flera år var även Pater Rafal Zarzycki OFMConv och Pater Dariusz Wisniewski OFMConv verksamma inom vår församling.

Om kyrkan och dess inventarier

Att själva kyrkan vigdes till den Helige Franciskus ära var helt naturligt då det funnits ett Gråbrödrakloster i staden från 1283-1544, dvs. i 261 år. Vi Gråbröder kom tillbaka år 1990 och är fortfarande verksamma i församlingen.

Själva kyrkan med det vi nu kallar för klosterlängan (byggnaden ut mot Klostergatan/Gränsgatan) uppfördes 1974. Man använde då de s.k. sidosalarna (nuvarande sidoskeppen) i kyrkan till undervisning mm. med de vikväggar i trä som fanns. Dessa togs bort under Pater Joseph Maria Nilssons tid som kyrkoherde 1994.

Församlingen var i stort behov av utrymme och 1988-1989 uppfördes församlingsgården med S:ta Clarasalen (samlingssal) samt tre mindre rum.

Kyrkorummet blev betydligt större efter en renovering då sidosalarna inlemmades permanent med kyrksalen och små korridorer tagits bort inne i kyrkan. Ett nytt altare i tegel kom till och söndagen den 28 november 1999 kunde Biskop Anders Arborelius, OCD konsekrera kyrkan, vilket inte gjorts förut.

Gråbröderna hade länge diskuterat frågan om en ny sakristia och nya grupprum. Förslaget fick mogna i några år tills det var dags för det första spadtaget och välsignelse av platsen för utbyggnaden onsdagen den 31 oktober 2012 av dåvarande kyrkoherde Pater Arkadiusz Skodowski OFMConv. Invigningen ägde rum under högtidliga former söndagen den 6 oktober 2013. Provinsministern för Gråbröderna i Gdansk provinsen, Pater Jan Maciejowski OFMConv, välsignade de nya lokalerna. Kyrkoherde Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv, som slutfört arbetet, kunde bjuda in över tvåhundra gäster till en festlig lunch.

Genom Broder Gabriel Moran CP, fick vi korets två blyinfattade fönster föreställande den Smärtfyllda Modern och Helige Josef. Fönstren kommer från Passionisternas numera rivna kyrka Saint Anne and Blessed Dominic of the Mother of God från 1850-talet (I altaret har vi en relik av den sistnämnde. Reliken var en gåva till Diakon Göran Fäldt och överlämnades när det nya murade altaret och kyrkan konsekrerades av Biskop Anders Arborelius OCD den 28 november 1999). Broder Gabriel skrev i ett brev från cirka 1995 om fönstren att han trodde de var cirka 150 år gamla.

Broder Gabriel åkte över med båt 1973 och hämtade dessa fönster. På ”köpet” fick han det fantastiska krucifixet som är skuret i trä. Själva Kristusfiguren togs med och ett nytt kors tillverkades här.

Det skulle kosta en närmast astronomisk summa att beställa ett sådant krucifix idag.

Trots strejker både i England och i Göteborgs hamn fick Broder Gabriel både fraktat över och avlastat fönstren och krucifixet genom bön till Heliga Thérèse av Jesusbarnet och Heliga Anletet: ”Little Flower, show your power, in this hour!” (Lilla Blomma, visa nu din makt så stor, du som uti Himlen bor!) Så bad Broder Gabriel om och om igen… Och det blev som han bad om!

Genom Broder Gabriels försorg fick församlingen också den av många älskade kopian av Öjamadonnan. Man firade Broder Gabriels 20-åriga verksamhet i församlingen år 1971 och en insamling gjordes som enligt broderns önskemål skulle gå till inköp av en Mariastaty. Statyn är 127 cm hög och skuren i lindträd av den berömda firman Ortisei, Bolzano, Italien. Statyn levererades i december 1971. Vid den stora ut- och ombyggnaden år 2012 flyttades statyn till det stora krucifixet och fick en mer naturlig plats under den lidande Sonen.

Broder Gabriel beställde flera år senare en likadan staty till Angereds nya kyrka och då kostade den 45 000 kronor!

Låt oss nu gå runt i kyrkan

I vänstra sidoskeppet ser vi först två nischer som tillkom under ut- och ombyggnaden 2012. I den första nischen vördas en kopia av det s.k. Undergörande Jesusbarnet av Prag. Församlingsmedlemmar köpte in statyn under en vallfärd till Prag. Över nischerna ses en staty av Heliga Rita (det omöjligas skyddshelgon – som firas den 22 maj). Den är en gåva från Diakon Claude och Anna Roquebert.

I den andra nischen ses en målning av Guds Moder av Czestochowa (Svarta Madonnan), gåva av Jadwiga Juris. Pius XI angav den 3 maj för det liturgiska firandet av Vår Fru av Czestochowa. I montern finns även en liten relik av Heliga Faustina Kowalska (en tygbit av hennes dräkt) samt bilden av den Barmhärtige Jesus som helgonet fick i uppdrag att sprida.

Ovetande om den dramatiska historien angående korfönstren och krucifixet och den ”magiska” ramsan till Heliga Thérèse så hade Pater Joseph Maria länge önskat sig en staty som föreställde henne. Det var ju Heliga Thérèses självbiografi som inspirerade honom vid 14 års ålder att gå i kloster.

Genom Diakon Göran Fäldts förmedling fick församlingen en staty av Heliga Thérèse av Liseux från ett karmelitkloster i Belgien. Men frakten blev dyr för församlingen: 10 000 kronor! Vid Thérèses staty finns tecken på de devotioner som utmärker hela hennes andliga arv: devotionen till Jesu Heliga Anlete och Jesusbarnet (i nischen som förut nämnts). ”Lilla Thérèse” firas den 1 oktober.

Tavlan med tryck på linne av Jesu Heliga Anlete är utförd i Rom direkt efter miraklet år 1849 i Sankt Peterskyrkan med Veronikas Svetteduk (läs nedan). Thérèse hade själv en liten kopia av denna bild i sitt breviarium och framför sig i klostret sjukstuga när hon dog den 30 september 1897.

Den överraskande spridningen av devotionen till Jesu Heliga Anlete skedde tack vare ett mirakel. Vid revolutionen år 1849 tvingades den Salige Pius IX fly från Vatikanen till Gaeta. Den Helige Fadern beordrade att den dyrbara reliken av Veronikas Svetteduk skulle ställas fram i Peterskyrkan för allmänheten att vörda och för att be om fred. Detta skulle göras i januari månad. Tre dagar efter man satt fram reliken ägde ett mirakel rum: Ansiktet på tyget blev tydligt och som levande, omgivet av ett svagt ljus. Kanikerna (prästerna) i Sankt Peterskyrkan ringde i kyrkklockorna och tusentals människor strömmade till och blev vittnen till miraklet som varade i tre timmar. En av prästerna fick uppdraget att göra en bild av Ansiktet man sett under miraklet. Påven beställde sedan en förbättrad bild, som skulle tryckas på linne, vilka sedan skulle beröra Veronikas Svetteduk (och blev så en 3:a klassens relik). Dessa bilder delades ut gratis bland de troende i över femtio års tid.

Karmelitnunnorna i Glumslöv gav Pater Joseph Maria en tavla med det Heliga Anletet som tillhört en av nunnornas familj i Belgien. Den hänger nu i kyrkans entréhall. Det brinner alltid ett ljus framför denna bild och informationsfoldrar om devotionen till Jesu Heliga Anlete delas ut vid tavlan.

Jesu Heliga Anlete firas enligt en privatuppenbarelse dagen före Askonsdagen. På tisdagar och söndagar ber man särskilda gottgörelseböner till Jesu Heliga Anlete.

Pater Rafals föräldrar, Rajmund och Weronika Zarzyccy, kom på besök från Koszalin, Polen, år 1996 med sig hade de två statyer: Franciskus och Antonius. Båda var naturligtvis målade med brun dräkt. Pater Rafal Zarzycki OFMConv och Pater Joseph Maria målade dem svarta (enligt Conventualfranciskanernas dräkt).

När vår kommunitet år 2000, på ordensledningens uppmaning, bytte från svart till grå dräkt, då målades statyerna om i mörkgrått!

S:t Franciskus, Franciskanordens grundare firas den 4 oktober och S:t Antonius den 13 juni. Vid ”undergöraren” Antonius finns en särskild insamlingsbössa för s.k. ”Antoniusbröd” (för nödlidande).

Mellan Franciskus- och Antoniusstatyerna vördas ett tryck av Svitozar Nenyuk föreställande den Heliga Familjen. Tavlan är en gåva från Roger och Glenda La Fleur Olsson.

Genom valvet kommer man till den nya sakristian som byggdes 2012 enligt Pater Joseph Marias önskemål. Den kan man besöka efter Mässorna. Helst ska man gå in genom dörren bredvid nischen där Jesusbarnet av Prag vördas.

En av de första förändringar Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv gjorde vid sitt tillträde som kyrkoherde år 1993 var att beställa ett nytt tabernakel i mässing. Det beställdes av en numera nedlagd firma i Dunkehalla, Jönköping. Marijan Madunic skänkte en granitpelare som det skulle stå på. Den nya placeringen blev perfekt mellan de två underbara korfönstren där Maria och Josef med knäppta händer påminner oss om den vördnad och tillbedjan som tillkommer vår Herre, närvarande med Kropp, Blod, Själ och Gudom i Altarets Allraheligaste Sakrament. Dåvarande Biskop Hubertus Brandenburg utropade spontant när han såg det nya tabernaklet och dess placering: ”Det tycker jag om!” Biskop Brandenburg välsignade också de nya golvljusstakarna, dopfunten och kyrkklockan med stapel som tillverkats i AB M&E Ohlssons Klockgjuteri i Ystad.

Det är inför tabernaklet som bevarar Kristi verkliga Kropp som vi katoliker knäböjer när vi går in i kyrkan och när vi kommer framför altaret.

Krucifixet och Öjamadonnan (Den Smärtfyllda Modern) har redan beskrivits. Den första dörren i högra sidoskeppet leder in till S:t Maximilians Bok- och Presentbutik som öppnades den 31 augusti 2013. Butiken är öppen i samband med Mässor.

Pater Rafaels föräldrar kom även med en Josefsstaty – som var en personlig gåva till Pater Joseph Maria. Den ställdes i samma sidoskepp där Franciskusstatyn stod före ombyggnaden, eftersom den Helige Josef officiellt är utnämnd till Franciskanordens särskilde beskyddare. Josefsstatyn har en sydd mantel i ett guldskimrande orientaliskt tyg. Manteln är en gåva från Gunilla Ronquist och påminner om den viktiga bönen till Helige Josef: Den Heliga Manteln (utgiven av Pater Joseph Maria på svenska, Ave Maria Publikationer). Ibland ser man gamla som unga vid Josefsstatyn som tar i manteln och ödmjukt ber om att få komma under hans mantels beskydd. Den Helige Josefs stora högtid firas den 19 mars och den 1 maj kommer vi ihåg honom som Josef Arbetaren. Onsdagar är helgonets veckodag.

Statyn flyttades vid ombyggnaden till att stå i höger sidoskepp.

Jämte det stora krucifixet och Öjamadonnan är statyn av Jesu Hjärta de inventarier som är mest historiska. Den har troligen stått i en nedlagd klosterkyrka i Belgien. Statyn är utskuren i trä och är från 1800-talet. Jesu Hjärta statyn är en gåva från Pater Joseph Marias framlidna farmor, Margareta Thorsson (1912-2005), till minne av Pater Joseph Marias far, Björn Thorsson (1942-1968).

Åtta stora votivljushållarna i kyrkan, specialtillverkade i Polen år 2007 och skänkta till församlingen av Janusz Nagórka glittrar med hundratals ljuslågor på söndagar och högtider inne i kyrkan.

Ute på innergården under klockstapeln står den av församlingen så älskade Lourdesmadonnan (firas den 11 februari). Vi har inte funnit något som dokumenterar hur eller när statyn kom till vår kyrka. När församlingskyrkan var nybyggd år 1974 bar man en marmorstaty i Mariaprocessionen det första året eller åren (den står nu i Copertinorummet). På senare bilder ser man Lourdesmadonnan som bars kring kyrkan under maj månad. Den brukade förvaras på vinden under resten av året. Vid en omplacering av anslagstavlor i hallen omkring år 2000 ställde vi Lourdesstatyn mitt framför ingångsdörren (innedörren) till kyrkan med en rund svetsad ljushållare av Stanislaw Kulig som tillverkade den i maj 1980 efter att den gamla blev stulen.

Enligt fornkristen sed finns alltid en helgonrelik i katolska altaren. I vårt altare förvaras sedan konsekrationen av kyrkan och det nya altaret en relik av den Salige Dominikus Barberi, eller av Guds Moder, som är hans ordensnamn. Salige Dominikus föddes den 22 juni 1792 i Viterbo, Italien. År 1814 trädde han in hos Passionisterna och var en av de Passionister som i Ere, Belgien, år 1840 grundade det första klostret från deras kongregation utanför Italien. Dominikus ville även grunda kloster i England och detta blev möjligt under Stilla Veckan år 1842. Denne passionist var en outtröttlig predikant och fick se många frukter av sitt arbete för Guds Rikes utbredande. Bland alla dem som blev upptagna i Kyrkans fulla gemenskap var den sedermera välkände Salige John Henry Newman, som blev prästvigd och senare utnämnd till kardinal.

Dominikus av Guds Moder lämnade jordelivet vid Barmhärtighetens Timme (kl. 15.00) den 27 augusti 1849. Saligförklarad den 27 oktober 1963 av Paulus VI. Minnesdag: 27 augusti.