”Gud är vårt efternamn, vi är hans barn” Påvens Angelus på Alla Helgons dag

franciskuspapvenVid tolvslaget på Alla Helgons Dag bad påven Franciskus Angelus tillsammans med rombor och pilgrimer på Petersplatsen. Påven kommenterade dagens högtid under sin reflektion och betonade hur de heliga är våra förebilder, levande som kanoniserade.

När vi firar denna fest Alla helgons dag, är verkligheten i de heligas gemenskap särskilt uppenbar för oss, vår stora familj, som består av alla kyrkans medlemmar, både de som fortfarande är pilgrimer på jorden, och de – ofantligt många flera – som redan har lämnat jordelivet och nått himlen. Vi är alla enade, och detta kallas ”de heligas gemenskap”, alla döptas gemenskap.

I dagens liturgi, påminner Uppenbarelseboken om en av de heligas väsentliga karaktär: att det är människor som helt tillhör Gud. De presenteras som en stor skara som ingen kunde räkna, klädda i vitt och markerade med Guds sigill ( se 7,2-4.9-14). Genom dessa detaljer, beskrivna med ett  allegoriskt språk betonas att de heliga tillhör Gud helt och uteslutande, de är hans. Vad innebär det att bära Guds sigill i sitt liv och i sin person? Även det berättar aposteln Johannes: det innebär att vi i Jesus Kristus verkligen har blivit Guds barn (jfr 1 Joh 3,1-3).

Är vi medvetna om denna stora gåva? Att vi alla är Guds barn! Minns vi att vi i dopet har fått vår himmelske Faders ”sigill” och att vi då blir hans barn? För att uttrycka det på ett enkelt sätt: Vi bär Guds efternamn, Gud är vårt efternamn, för vi är Guds barn. Här är källan för kallelsen till helighet! Helgonen som vi minns i dag är de som har levt nåden i sina dop, de som har bevarat ”sigillet” intakt, som har uppträtt som Guds barn, och försökt vara som Jesus. Och nu har de nått målet, att slutligen ”se Gud som han är””, sa påven Franciskus.

En andra egenskap är att de heliga är förebilder att imitera. Vi uppmärksammar inte bara de kanoniserade, men även de heliga som vi, så att säga, har ”bredvid” oss, som med Guds nåd, strävar efter att leva evangeliet i deras vardagliga liv. Dessa helgon möter även vi. Vi ser de i våra familjer och bland bekanta. Vi måste vara tacksamma mot dem, och framför allt måste vi vara tacksamma till Gud som har gett dem till oss, att vi får ha dem nära, som levande exempel, vars livsstil smittar av sig. Att leva och dö i trohet till Herren Jesus och hans evangelium. Vi möter så många bra människor, och vi säger då spontant: ”Den här personen är ett helgon”. Dessa är de heliga i vår närhet, de icke-kanoniserade, som lever med oss.

Att imitera deras kärleksfulla och barmhärtiga gester,  är lite som att föreviga deras närvaro i denna värld. Det är dessa evangeliska gester som är de enda som motsätter sig dödens förstörelse: en handling som visar ömhet, generositet,  tid att lyssna, ett besök, ett vänligt ord, ett leende … I våra ögon, kan dessa gester tyckas obetydliga, men i Guds ögon är den eviga, eftersom kärleken och medkänslan är starkare än döden.

Må Jungfru Maria, alla helgons drottning, hjälpa oss att lita mer på Guds nåd, och att ivrigt välja att vandra helighetens väg. Till henne anförtror vi våra vardagliga mödor, och vi ber henne för våra avlidna kära, i hoppet om att en dag vara tillsammans i himmelrikets härliga gemenskap.

Vatikanradion

Petersplatsen på söndagen

Petersplatsen på söndagen