Gud kallar oss till kommuniteten. Ungdomsläger i Långserums Fritidsgård (22-24 september 2017)

Det var länge sedan någonting organiserades för alla ungdomar i vår församling. Vi har olika ungdomsgrupper (t. ex. kaldeiska och syriska ungdomar, konfirmander som förbereder sig för bekräftelsens sakrament på svenska eller kroatiska, internationella studenter) och olika, särskilda aktiviteter för dem. Men att komma tillsammans som ungdomar från olika grupper i S:t Franciskus församling i Jönköping – hade vi inte på länge.

Med välsignelse av vår kyrkoherde, p. Joseph Maria och stöd från Studieförbundet Bilda började vi förberedelsen till ungdomsläger. Vi tyckte att det skulle vara bra att begränsa åldern till gruppen mellan 15 och 18 år. Till slutet hade vi bara 14 ungdomar – mestadels från syrisk ungdomsgrupp och några från årets grupp som konfirmerades av Kardinal Arborelius. På fredag 22 september kl. 18.00 samlades vi vid vår församlings kyrka och med hjälp av två minibussar åkte vi till Långserums Fritidsgård nära Hok. Jönköping grät med regn farväl till oss och på samma sätt välkomnade oss Långserum. Man kunde tänka på Psaltarpsalmens ord ”Gråtande går de och sår sin säd” (Ps 126:6), eftersom lördagen, som var lägrets huvudtid, läste vi i Mässan evangeliet Jesu liknelse om utsädet och mediterade över vad man kan göra att ha ett fruktbart liv. Det kan hända om man arbetar på sitt hjärta och öppnar det till Guds ord i den Helige Ande, precis som Jungfru Maria gjorde när ärkeängel Gabriel kom till henne med glädjebudet om Jesus. Troligen vår hon i denna tid en tonårig, därför hon kan vara ett exempel för ungdomar.

Vi spenderade inte tiden bara i kapellet. Lägret gav oss tillfälle att lära känna varandra. Vi bad, åt och arbetade tillsammans. Vi hjälptes åt att förbereda måltider och städade efteråt. Vi städade också på lägrets slut alla byggnader som vi hade använt: ”Oasen” där vi har sovit, kapellet och gårdens huvudbyggnad med köket, mat- och konferensrum.

På grund av regn kunde vi inte ha mycket aktiviteter utomhus. Därför hade vi föredrag på lördagen om kommande biskopssynoden om ungdomar i Rom 2018 med temat ”Ungdomar, tro och upptäckt av sin kallelse”. Gud kallar inte bara till prästämbetet eller ordenslivet, utan också till äktenskapet, och kallar också till speciell tjänst i kyrkan som t.ex. ungdomsledare. Också i lördags hade vi workshop om sången i liturgi, tillbedjan och bön. Det var inte bara en konferens utan också övning med Maciek Opila, som spelade gitarr och lärde ungdomar att sjunga flera sånger från Taizé (ekumeniska kommuniteten i Frankrike). I lördags kväll grillade vi och sedan var det fest med musik, dans och spel.

Huvudpunkten på söndags program var naturligtvis Mässan, under vilken vi använde de sånger som vi lärt oss dagen innan. Dagens temat var generositet, eftersom Gud är så generös mot oss. Han kallar särskilt ungdomar att vara generösa, att ge till andra vad de skulle vilja få från andra. Generösa hjärtan som öppnar sig i kärleken till Gud och till nästan är den riktiga och goda jorden för Guds ords sådd och den största lönen man kan få.

Efter lunchen, innan vi reste tillbaka till Jönköping, kom solen fram och det såg ut att Psaltarpsalmens ord kommer till uppfyllelse: ”Jublande kommer de och bär sina kärvar” (Ps 126:6). Ja, vi var glada för lägret vi varit på tillsammans. Kanske det är för snabbt att få stora ”kärvar” från detta läger, men minst ett blad eller vetekorn kan vara ett brev, som ungdomar själva skrev till påven Franciskus under diskussion och grupparbete som deras svar till hans brev till ungdomar inför synod 2018. De också bad Rosenkransen (som kom från påven när han var i Sverige förra året) för Kyrkan, biskopar på synod och alla ungdomar.

Här är våra ungdomars brev, som vi skulle vilja skicka till Vatikanen, till påven Franciskus:

”Vår kära Påve!

Vi är ungdomar i Jönköping från en grupp i kyrkan.

Vi har läst Ert brev och vi skulle gärna vilja berätta hur vi tolkade det. Man kan tolka texten på flera olika sätt och det sättet vi tolkade Er text på är följande:

När Påven skriver ordet ”Gå” så menar Påven inte bokstavligen att flytta till ett annat land, utan att gå och hjälpa och förbättra andra människors liv.

Men om vi tar oss som ett exempel där vissa av oss har blivit tvungna att flytta till Sverige på grund av krig i hemlandet. Så betyder ordet ”Gå” bokstavligen gå. Ifall man vill hjälpa och förbättra andra människors liv, så måste man ha självförtroendet och tron på Gud, för Gud är den enda vi har i slutändan.

Vi ungdomar fick åka på ungdomsläger. Här vi fick känna på gemenskap och även att ha Jesus i centrum, och detta känner vi är viktig eftersom att vi är Kyrkans framtid. Jesus vill att vi följer hans väg även om det blir svårt ibland. Så finns Gud hos oss, hjälper oss och förlåter oss.

Ni frågar i Ert brev om vi kan ändra världen. Svaret är att vi kan det och vi kan det med Kyrkans hjälp, ett rent hjärta och Gud vid vår sida. Så länge vi har vår tro är vi inte rädda för något och kan klara allt för Gud hjälper oss. Vi måste göra vår röst hörd både för att människor ska få hjälp av oss och att flera ska veta hur vi tänker och följer oss.

Tack!

Clara, Claudia, Miguel, Yazan, Maryam, Rafall, Tricia, Ernest, Helen, Nada, Mina, Marco, Marena – med Dalia Nemer (syrisk ungdomsgrupp ledare) och p. Wladek Mezyk OFMConv”