Humanae Vitae – trots allt – lika aktuell

Det finns flera skäl att nu, snart 50 år efter Paulus VI:s encyklika från 1968, som inte bara handlar om det äktenskapliga livets mest centrala frågor utan i förlängningen om hela samhällets utveckling, läsa och studera dess innehåll utan förutfattade meningar.

Människan som art har sent i livets historia på jorden expanderat och ökat i befolkningsstatistikstermer men samtidigt börjat visa tecken på fler och fler allvarliga problem, fysiska, psykiska och sexuella. Ingen kan i dag förneka att de moderna preventivmedlen förändrat synen på sexualiteten och därmed också på äktenskapet i praktiken och samlevnadsformer överhuvud taget. Hur medicinsteknisk kommer människans sexuella framtid se ut? Motsvarighet till kvinnligt p-piller för män är under utveckling. Och varför inte kloning av embryon som medel för reparation av defekta organ hos sjuka? Är det verkligen positiva framtidstecken?

I dag är många omedvetna om reaktionerna på Paulus VI:s encyklika efter 1968 och vet för lite om dess undervisning. Samsynen med undervisningen i Andra Vatikankonciliet är total. Läser man kapitlet ”Familjen i Kyrkans dokument” (67-70) i Amoris Laetitia av påven Franciskus, kan man med lätthet följa kontinuiteten i Kyrkans undervisning. Men undervisningen i Humanae vitae är tyvärr för lite känd, aldrig ordentligt utlärd och nästan bortglömd.

Frågorna om det äktenskapliga samlivet som en del av Guds plan för människan har börjat behandlas mer i termer av mänsklig kommunikation enbart, om reproduktiv hälsa, reproduktiv teknologi, fertilitet och infertilitet än om skapelsens hemligheter och de gifta makarnas kallelse till helighet. Men får inte, och kan egentligen inte, glömma bort Gud! Helighetens betydelse i den äktenskapliga enheten och föreningen talar få om.

Ändå är detta heliga mysterium nyckeln till mänsklig meningsfullhet och verklig livsgemenskap. ”Det som var sant igår förblir lika sant i dag”, sa påven Benedikt XVI i ett tal i maj 2008. Han inbjöd till att på nytt upptäcka encyklikan, trots att den utsatts för motsägelser. ”I ljuset av nya vetenskapliga upptäckter blir dess undervisning mer aktuell och inbjuder till att reflektera över dess faktiska inre värde”, sammanfattade påven. Det är lite annorlunda tongångar än de man ofta möter på våra breddgrader, där ett slags antihumanaevitaekomplex lever kvar. Man måste säga emot!!!

Jag tror att grundbudskapet i encyklikan är något vi behöver. Stig Dagerman brukade tala om vårt ”behov av tröst” – ett gränslöst behov. Men behovet av godheten, är inte det ännu större? Påvens grundbudskap, Kyrkans grundbudskap är, så upplever jag det alltid, godheten. Ingenting kan vara viktigare för framtidstron!

Översättningen av encyklikan som Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF) utgav med kyrkligt godkännande 2011, kombinerades med översättningen av en bok av fader George J Woodall (Humanae vitae – forty years on. A New Commentary (230 sidor), Nihil obstat och Imprimatur, biskopen av Nottingham, 2008). I år är jubileumsår för den salige Paulus VI:s profetiska encyklika. I världen pågår ett slags krig mot fattigdomen med metoder för befolkningskontroll som påven tydligt varnade för i slut av sin encyklika. Alltså: Tag och läs, ”Tolle lege” (Augustinus’ Bekännelser, bok 8, kap 12). Humanae vitae är aktuell också i dag och i morgon. Trots allt! Den står upp för godheten som Gud skänkt människan i skapelsen!

Göran Fäldt