Konfirmationen och äktenskapet: Guds gåvor

konfirmationen-och-aktenskapetDet sägs att konfirmationen är ett krav för dem som tänker gifta sig. Man måste förstå det rätt: inte ett formellt krav i form av ett intyg utan som en gåva från Gud som gör hela äktenskapet till sakrament. Den som blir konfirmerad får ett nytt förhållande till Kristus och den Helige Ande och måste leva vidare i ett nytt förhållande som kristen med Gud och hans Kyrka. Konfirmationen måste alltså tas på allvar i den meningen att det nya livet levs i Kyrkans gemenskap. Det blir i Kyrkan som äktenskapet ska levas som ett dubbelt förbund: ett med sin älskade, ett med Kristus i Kyrkan. En av Kyrkans verkliga auktoriteter på äktenskapets sakrament, kardinalen Marc Ouellet, skriver:

”Det är med utgångspunkt i dopet och konfirmationen vi kan börja få förståelse för den gåva äktenskapet är i sina två dimensioner. Personerna blir upprättade som Guds söner och döttrar därför att de upptas ”i Kristus” när de får ta emot dopet. Dopet betyder att radikalt tillhöra Kristus och efterlämnar ett outplånligt märke i personens eget väsen. Detta ontologiska band som förseglats av den Helige Ande slutförs och fullkomnas genom konfirmationen som innebär ett nytt sätt att förhålla sig till Kristi Ande. Dopet och konfirmationen är således sakramentala konsekrationer i begreppets starkaste mening. De skapar ett nytt sätt att vara och leva som visar sig i den kristnes nya livsstil. I detta nya sätt att leva är kristna i princip söner och bröder. Kristus (Faderns Son) är modellen och den Helige Ande den som levandegör den kristne som vittne till alla för Gud sanning och kärlek i Kyrkan och i världen”.

Äktenskapet är alltså ett band förseglat av Kristi Andes oåterkalleliga gåva och en andlig gåva från Gud, en karisma. Ett ontologiskt band betyder ett band mellan två som har sin grund i det som är och förblir genom Guds skapelseakt.

(Det sakramentala äktenskapets teologi: ur boken Mystery and Sacrament of Love, 2016, sid. 76; övers. Göran Fäldt)