Kristi Kropps och Blods högtid 2018

2 Mos 24:3-8; Heb 9:11-15; Mk 14:12-16, 22-26

Det är det högtidligaste en kristen människa får vara med om i sitt liv – att få ta emot Herren Jesu Kristi kropp och blod. Här bland de unga i vår gemenskap har vi två som tillsammans med oss i fortsättningen får ta emot Herren, så som man gjort i Kyrkan i över 2000 år. Dessa unga har blivit en del i en lång och livgivande tradition som alltid skall erbjudas dem så länge de lever. Vi välkomnar dem särskilt till den eukaristiska gemenskapen. Låt oss i dag tacka dessa familjer som fört trons hemligheter vidare till sina barn. Må Gud välsigna dem särskilt! Och må Gud välsigna dem som i Guds goda tid också en gång ska få ta emot den första Heliga Kommunionen när de blivit lite äldre.

Alla sakrament härstammar från denna Guds gåva till sin Kyrka – i den måltid Jesus firade med sina utvalda apostlar, fastställde Gud ett nytt och ett evigt förbund mellan människan, som han skapat till sin avbild, och sig själv, som det offrade påskalammet. I Jesu kropp och blod, som är ett löfte om en kärlekens relation mellan Gud och människan, ger Gud sin kärleksgåva, sin himmelska nåd, till dem han kallat till gemenskap med sig själv. Bibeln säger: ”Herren ger mat åt dem som fruktar honom: han vill att man skall minnas hans under.” (Första vesperns antifon).

Herrens Kropp och Blod är ”mat” – andlig föda – för dem som längtar efter Gud. Men vad betyder det att vi ska frukta Herren? Han ger ju bara sin mat åt dem ”som fruktar honom”, enligt vespern i går kväll.

Att frukta Herren Gud är att inse att Gud är Gud och att människan är människa och beroende av Gud för livet på jorden och beroende av hans nåd för livet i paradiset. Människan måste alltså lita på Gud och be Gud om allting. Vill hon inte det, kan hon inte ta emot Jesu Kropp och Blod, eller de andra sakramenten. Tror hon inte vad Kyrkan lär är hon inte heller full medlem i Herrens kyrka. Paradiset är det hem Gud förberett åt dem som är hans barn, alla de heliga som varit trogna här på jorden.

Hur ska vi då förbereda oss för att ta emot honom som Hans Kropp och Blod? Först måste vi förstå att Gud själv förbereder oss genom sin nåd och sin försyn. När vi är förberedda lägger han sin kärleks sakrament i våra troende hjärtan.

Vi kan se hur fåglarna under sommarens första veckor förbereder sig för att lägga sina ägg i boet och sedan ligga på dem och ge dem sin kroppsvärme. Varje fågel bygger först sitt bo. Olika fåglar bygger olika bon. Om ett bo blir förstört bygger fågeln upp det igen, med samma material som den letar upp i skogen. Varje fågel har sin teknik och sin ritning för boet.

Vi själva bygger också ett andligt bo åt Herren i våra själar. Vi skall vara tempel för den Helige Ande som vill bo i oss och förena oss med Gud. Men våra kvistar, vårt material är dygderna: gudsfruktan, tro, hopp och kärlek, kunskap, ödmjukhet, kyskhet, trofasthet, barmhärtighet. Dessa andliga gåvor, dessa krafter i människans inre är byggnadsmaterialet för det bo som Herren vill komma till. ”Han vill att vi ska minnas hans under”, säger Bibeln. Ja, vi ska komma ihåg att Han sökte oss först innan vi började söka Honom. Det är ett underbart Guds under som sker i varje människas liv som är vigt till Guds ära.

Låt oss varje år med särskild tacksamhet fira denna fest i Kyrkan, Jesu Kristi Kropps och Blods högtid. Låt oss tacka Gud för detta under med bön och helig sång: ”Välsignelsens bägare som vi välsignar ger oss gemenskap med Kristi blod. Brödet som vi bryter ger oss gemenskap med Kristi kropp”, skriver S:t Paulus. Och han fortsätter: ”Eftersom brödet är ett enda, är vi – fast många – en enda kropp för alla får vi vår del av ett och samma bröd”. (1 Kor 10:16-17). Kära bröder och systrar, det är detta som är källan till vår gemenskap och målet vi alla är kallade att uppfylla. Kristi kärlek för oss samman, vår tacksamhet och tillbedjan är ett tempel för Hans Ande, liksom fåglarnas bon kommer till för att föda livet och vara dess beskyddare. Gud vare lovad, han som låter oss välsigna kalken och bryta brödet! I honom är en vi enda kropp, uppstånden och levande. Amen.