Några underverk genom de heliga Louis och Zélie Martin

Heliga Zélie och Louis

Vi har några exempel på vittnesbörd från USA, som Céline (Sr Genevieve av det Heliga Anletet, 1889 – 1959, Karmel i Lisieux) fått under 1950-talet:

”Vi skulle vara er mycket tacksamma om ni ville skicka oss ett tusen bilder av Louis Martin och tusen bilder på Zélie Martin, med bönen för deras saligförklaring. Vi kan sprida dem här och arbeta för denna så heliga sak. Vi tror att de redan gjort ett underverk här. Det var när en liten flicka botades från en hopplös och obotlig blodcancer. En novena bads till dem och flickan blev frisk”

(Priorinnan i en Karmel, USA).

En av våra systrar, Delphine, som nu är bortgången, fick besök av en mor som bad henne om råd i fråga om ett tungt kors hon måste bära. Syster Delphine sa till henne: ”Be Sankta Thérèse.” Bara några dagar senare mötte denna mamma en äldre man utanför franciskanernas kyrka Saint-Pierre i centrala Chicago och han sa till henne: ”Ni verkar bekymrad! Kom till den här kyrkan klockan tre för i dag kommer en känd präst sitta i biktstolen. Gå till honom och tala om vad det är som trycker er, så kommer han att hjälpa er.” Den unga kvinnan gick dit och träffade prästen som den äldre mannen talat om och prästen kunde ge henne all den tröst hon behövde. Hennes moster gav henne senare Fader Piats bok ”En själs historia”… Hon blev då mycket förvånad när hon bläddrade igenom boken och såg bilden av Louis Martin. Hon ropade till: ”Men det är ju den man jag mötte utanför Saint-Pierre och som gav mig råd!” … Det är bara ett av många fall … Er kära pappa gör gott på jorden med sin Thérèse”

(Syster Marie Stéphanie, USA).

”Jag har bett Sankta Thérèses mor och far, Louis och Zélie Martin, att hjälpa mig att rädda mitt hem som varit en hårsmån från skilsmässa. Det är en stor glädje för mig att kunna säga att jag genom deras förbön blev omedelbart bönhörd”

(Mrs J., USA).

 

Miraklet med Pietro Schiliro

Man kan ju säga att det är en slags Kyrkans försiktighetsåtgärd att söka himmelsk bekräftelse, innan hon saligförklarar eller helgonförklarar någon. Hon söker och hon behöver alltså ett mirakel. Det skedde i en italiensk familj i juni 2001 och det var Valter och Adèle Schiliro som fick ett barn vars lungor inte växte. Deras lille Pietro kunde bara överleva med hjälp av respirator. Läkarna kunde inte ge föräldrarna något hopp för pojken. Fader Antonio Sangalli föreslog då bön till Louis och Zélie. Han själv, hela familjen, sjukhuspersonalen och bönegrupper i församlingen började då be till Louis och Zélie. Svaret kom mycket snabbt. Pietro var snart fullständigt och mirakulöst botad. I dag är han en trevlig ung man som kommer till Lisieux med sin familj för att tacka sina ”föräldrar i himlen”.

Kyrkan har efter en lång och minutiös granskning av omständigheterna erkänt denna bestående förändring som ett underverk genom makarna Martin. Den 13 juli 2008, hundrafemtio år efter bröllopet, meddelade Kyrkan att saligförklaringen skulle offentliggöras den 18 oktober samma år. De som deltagit i Lisieux glömmer nog aldrig glädjen och stämningen med minst 15000 personer närvarande från hela världen och en ceremoni som var både enkel och storslagen. Personligen minns jag denna dag som en av de vackraste jag upplevt i mitt liv, om jag får nämna det här. Jag kunde inte låta bli föreställa mig Louis och Zélie mitt ibland oss, rörda och nästan förvånade, när basilikan stod där framför oss upplyst i klara färger och med en folkmassa som applåderade och sjöng av hela hjärtat. Skulle dessa vanliga arbetande människor, föräldrar som alla andra, under sin livstid kunnat tänka sig att Kyrkan på jorden, för att inte tala om den i himlen, skulle kunna ge dem en sådan ära? Särskilt Zélie hade nog spärrat upp ögonen! Det kanske har något att säga oss om den skönhet som gömmer sig i vårt enkla, ofta besvärliga, vardagsliv: ”Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig[1].” Den dagen tyckte jag att jag kunde ana den ära som getts föräldrarna Martin, en ära som inte är något annat än Guds härlighet, och att jag också fick tacka Gud med dem.

 

Miraklet med Carmen

Den 15 oktober 2008 föddes en Carmen i hög vikt mycket för tidigt i Valence i Spanien. Komplikationer tillstötte omedelbart och Carmen drabbades av svåra hjärnblödningar. Pappan bad en Karmel i närheten om bön. Den 23 november föreföll Carmens tillstånd allvarligt och priorinnan i Karmel gav föräldrarna en bön till Louis och Zélie. Redan följande morgon verkade Carmens tillstånd till allas förvåning ha blivit bättre och i början av 2009 kunde hon återvända hem. Men hjärnblödningarna fortsatte och framtiden tycktes inte inge något hopp. Karmeliternas och familjens böneoffensiv fortsatte på nytt när Louis’ och Zélies reliker var på besök i regionen. Den 19 februari visade det sig i en undersökning att spåren av hjärnblödning hade försvunnit och att några neurologiska förändringar eller motoriska förändringar inte gick att upptäcka, vilket ingen hade kunnat förvänta sig. I dag är Carmen en helt frisk liten flicka. Hennes föräldrar gav följande vittnesbörd när miraklet erkändes som äkta den 18 mars 2015:

”Nyheten om de saliga Louis och Zélie Martins helgonförklaring fyller oss med känslor av glädje och tacksamhet. Vi ser dem som våra familjemedlemmar sedan vi bett dem att be för oss inför Herren att Han i sin nåd ville göra vår dotter frisk. Paret Martin är ett exempel på en enhet i familjen som står på kärlekens grund och på respekten för barnen. Tack vare dem kan vi ge exempel på dessa värden för våra två barn.”

         Ur Hélène Mongins bok ”Louis et Zélie Martin, Les saints de l´ordinaire” (Éditions Emmanuel, 2015, övers. G. Fäldt)