Påven Franciskus inviger jubelåret

pavenfranciskusArticolo

Idag fick en utav kyrkoårets största Mariahögtider, Jungfru Marias Obefläckade Avlelse, en särskild betydelse för kyrkan, då påven Franciskus invigde det extraordinära Barmhärtighetens Jubelår, med öppnandet av den heliga porten i Peterskyrkan i Rom. Klockan 9.30 inleddes den heliga mässan som omfattade den antika riten från 1400-talet. Påven Franciskus tillkännagav sitt beslut om att utlysa ett extraordinärt jubelår i våras, under vilket som han då skrev ”alla troende är kallade att göra en kort pilgrimsfärd till den port, som stiftens biskopar har fastställt som helig port, eller till de fyra påvliga basilikornas portar i Rom, som ett tecken på en djup längtan efter en sann omvändelse”.

Den heliga mässan firades på Petersplatsen denna morgon, inför en stor skara troende som sedan tidig morgonstund hade köat för att komma dit, genom säkerhetskontrollerna som idag var mer stränga än någonsin tidigare. De officiella siffrorna säger 50 000 troende men på sidogatorna runt omkring Petersplatsen fortsatte personer under mässan att strömma till för att följa invigningsceremonin.

Under sin predikan uttryckte påven Franciskus sin glädje över att inviga Barmhärtighetens Jubelår, genom att öppna den heliga porten, ”en så enkel handling, men samtidigt så fylld av symbolik, vilket dagens läsningar bekräftar, där ordet nåd har företräde”, sa påven och upprepade ärkeängeln Gabriels ord: ”Var hälsad, full av nåd” (Luk 1:28).

”Nådens fullhet kan förvandla det mänskliga hjärtat och ge det förmågan att göra något så storartat så att hela mänsklighetens historia förändras.”

Påven sa att dagens högtid, den Obefläckade Avlelsen, ”uttrycker storheten i Guds kärlek”, som inte bara förlåter synder, utan även i Maria avvärjer arvsynden,  som är närvarande i varje man och kvinna i denna värld. Detta är Guds kärlek, som föregår, förutser och frälser.”

Påven reflekterade över syndens historia som har sin början i Edens lustgård, och hur orden i skapelseberättelsen speglar vår egen dagliga erfarenhet: ”hur olydnad ständigt frestar oss, en olydnad som uttrycker sig i vår vilja att bestämma över våra liv, utan att ta hänsyn till Guds vilja. Detta är det fiendskap som ständigt angriper människans liv, och sätter henne i opposition mot Guds plan. Men man kan bara förstå syndens historia i ljuset av Guds kärlek och förlåtelse. Om synden förblev knuten till oss, skulle vi vara det mest desperata av varelser. Men Kristi kärleks utlovade triumf omsluter allt i Faderns barmhärtighet. Guds ord som vi just har lyssnat till lämnar inget tvivel om detta. Den obefläckade jungfrun står framför oss som ett privilegierat vittnesbörd om detta löfte och dess uppfyllelse.”

”Detta extraordinära jubelår är en nådegåva”, fortsatte påven. ”Att passera genom den heliga porten innebär att återupptäcka Faderns oändliga barmhärtighet, som omfattar alla och som personligen går var och en av oss till mötes. Detta kommer att vara ett år då vi växer i övertygelsen om Guds barmhärtighet. Hur fel vi tolkar Gud och hans  nåd, när vi säger att Gud straffar synder med sin dom, istället för att tala om att hans barmhärtighet förlåter dem! (jfr Sankt Augustinus, De Praedestinatione Sanctorum, 12, 24) Detta är sanningen. Vi måste sätta barmhärtigheten före domen, och under alla omständigheter kommer Guds dom alltid att präglas av ljuset av hans barmhärtighet. Då vi passerar den heliga porten bör vi inse att vi själva är en del av detta kärlekens mysterium, ömhetens mysterium. Låt oss lägga all vår rädsla och fruktan åt sidan, för dessa behöver inte älskade män och kvinnor bära. Låt oss istället uppleva glädjen att möta den nåd som omvandlar allting.”

Avslutningsvis påminde påven Franciskus om att för 50 år sedan öppnades en annan port mot världen, under det Andra Vatikankonciliet, och han underströk dess värde genom att tala om rikedomen i de dokument som skrevs under konciliet, och den missionsanda som föddes därmed:

”Jubelåret utmanar oss att bevara denna öppenhet, och kräver att vi inte försummar det Andra Vatikankonciliets anda, samaritens anda, som den salige Paulus VI kallade den vid avslutningen av konciliet. När vi går genom den heliga porten förpliktigar vi oss att göra den gode samaritens barmhärtighet till vår.”

Efter kommunionen ledde påven Franciskus processionen mot Peterskyrkan och efter att ha bett till Herrens ”oändliga barmhärtighet, vår säkra tillflykt, om den förlåtelse, frid och sanning, som befriar och räddar alla syndare”, öppnade han sakta porten och klev ensam över tröskeln till basilikans längst ner till höger, strax bredvid koret tillägnat Guds Moder, där Michelangelos staty Pieta’ står, medan tonerna till jubelårets hymn Misericordes sicut Pater, Barmhärtiga såsom Fadern, ekade mellan valven. Efter honom klev påven emeritus, Benedicuts XVI genom den heliga porten, hjälpt av msgr. Georg Gänswein.

Vaticanradion