Predikan 12 söndagen under året (A)

Jer 20: 10-1; Rom 5: 12-15; Matt 10:26-33
Kära medkristna,
På vår resa genom livet påminner oss i dag Jeremia, Matteus och Paulus om kartan och kompassen för att nå det himmelska målet. Bibeln – både Gamla och Nya testamentet – och Kristi apostoliska och katolska kyrka är både karta och kompass. Vi är pilgrimerna! Vad vi borde förstå bättre är att vi samtidigt är Guds stora sociala nätverk. Den röda kardinalshatten är en jättemarkör i ett supernätverk – här är vi alla med – på ett eller annat sätt.
Den rättfärdige ”skall förtalas av många”, säger Jeremia, ja, att bli förtalad, alltså när man blir anklagad för att stå för trons sanningar, det kan vi kristna acceptera, om vi är rättfärdiga, utan att bli rädda, men när det går till ”våld och förtryck” (Jer 20:6) mot oss själva, då kommer frågan hur långt vi kan gå i vårt försvar av våra familjer och vår nation. Våld och förtryck är lika aktuellt i vår tid som på Jeremias dagar, urskillningslösa terrorhandlingar skrämmer oss därför att de uppväcker känslor och reaktioner som vi inte trodde oss kapabla att ha.
Paulus ger oss den förklaringen att sedan ”synden kommit in i världen” (5:12) så har också döden ”nått människor därför att alla har syndat”. Låt oss komma ihåg: vi bär alla arvsyndens märke inom oss – även om vi är befriade från synden genom dopet.
Är det alltså synd att försvara sig, att ta till vapen, att tillgripa våld i försvaret av oss själva? Är det synd att reagera känslomässigt och visa sin upprördhet? Ja, om man förväntar sig att andra, inte jag själv, skall vara aktiv och ingripa, då är det säkert en underlåtelsesynd.
I det enskilda fallet kan bara samvetet avgöra vad som är av det goda och vad som är av det onda. Därefter måste vi handla, på den grunden ska vi dömas: vilken lag har vi följt – vilken lag har vi tillämpat.
Paulus antyder den principiella lösningen på våra beslut: ”Om alla dog på grund av en endas överträdelse (Adam) så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd (Jesus), nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus” (5:15). Alltså är det vår trohet till Kristus – i alla avgöranden – som är både kartan och kompassen på vägen till livets mål som är den eviga frälsningen hos Gud i paradiset. Det provocerande hatets gärningar måste få ett svar inom oss som är Kristuslikt, troget hans lidande och offer.
En gång frågade folket Jesus om man behövde betala skatt till kejsaren. Man hoppades kanske på ett svar som skulle göra livet lite billigare – utan tunga skattebördor. Men svaret var: varje mynt har två sidor, den ena kejsarens, den andra Guds. Ge kejsaren vad som tillkommer kejsaren (det gemensamma samhället, det gemensamma goda) och Gud det som tillkommer Gud (vår tacksamhet, tillbedjan och gudsfruktan i tro).
Det betyder att varje kristen, varje rättfärdig, varje rättfärdig odöpt människa, måste harmoniera två sidor i sitt liv: trons liv, Andens prioritet, och naturens lag, som är Guds skapelses lag och som finns fullkomligt i Jesus Kristus. Vi kan alltså som kristna inte bara säga att vi ”följer lagen” – det är huvudsaken – eller att ”vi ber och tror på vårt eget sätt” – det är ”min religion”!
Nej, varje Guds dyrbara mynt har två sidor, en inre och en yttre som måste fås att stämma överens. Hos Kristus finns båda sidorna i fullkomlighet; kristna som söker heligheten, som är en andlig inbjudan, en Guds förväntan, har sin karta och kompass i detta dubbla förhållande, trons liv i Anden, dygdernas liv i de etiska normerna. Att välja Kyrkan, att välja att vara henne trogen är inte detsamma som att ansluta sig till ett värdekonservativt parti eller ett marxistiskt rättviseparti. Det kan man göra med en namnteckning och en avgift. Att välja Kyrkan kräver något helt annat: mod, insikt, uthållighet i det goda. Att kunna vara medlidande medmänniska!
Därför måste varje kristen som menar allvar med sin tillhörighet till Kristus och Kyrkan låta sitt samvete formas av Gud. Ingen kristen kan välja och vraka mellan trossatser och etiska normer. Tidens individualism och relativism säger att man kan det. Men det leder alltid fel! Det förleder människan att själv skapa sina normer och själv tillämpa sina principer. Man glömmer bort Gud!
Bibeln kan inte ha fel, Kyrkan kan inte ha fel, men jag kan ha fel, du kan ha fel eller rätt, men till sist är det alltid hos Moder Kyrkan vi har sanningen om trons liv och etiken och moralen. Det är bara den sanningen som befriar. Vi har varken tid eller råd att förneka det. Gör vi det, skapar vi en evig olycka för oss själva. Vi har skaffat oss kompetens för att inträda i helvetet!
I äktenskapet kan man inte glömma bort Gud. Relationen man kvinna är ett av Gud helgat mysterium: den bygger inte bara på social kommunikation och emotionell mognad. Enbart erotik bringar död. Se bara pornografins slaveri, vart det leder människan!
Gud har skapat människan – som man och kvinna. Det är ett Guds mysterium och en väg för människan till evig frälsning!
Om nu synden kommit in i världen – och med den döden – så kan människan bara undgå att drabbas av synd och död genom att ansluta sig till Kristi lära. Det Kyrkan säger om Kristi lära är uppenbar sanning, den har Gud själv som källa och ursprung, alltså inte den enskilde biskopens eller påvens sanning, utan Skriftens och Kyrkans sanning. Biskopen och påven är Sanningens tjänare, inte dess upphov eller källa.
Därför kan vi lita på vad Matteus säger idag: ”Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset”. Det alltså som är trons undervisning – och som vi tar emot – det är samtidigt ett ansvar. Vi kan inte dölja Sanningen när den uppenbarats som verklighet av Gud genom Skriften och Kyrkans läroämbete. Därför är Matteus ord idag viktiga: ”Vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken” (10:27). Kära medkristna, vi har fått ett hedersuppdrag av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus som sänt oss den Helige Ande i Kyrkan. Låt oss med tacksamhet ta emot alla de nådegåvor han låter oss ta del av. Låt oss alltid ikläda oss Kristus och lita på hans livskarta och hans upplysande nåd. Det är vårt livs sanna karta och kompass. Tillsammans är vi ett supersocialt nätverk. Låt oss bli vad vi är! Låt oss bli ett folk med kardinalshattar. Amen.

Diakon Göran Fäldt