Predikan 15 söndagen under året 2017

Jes 55:10-11; Rom 8: 18-23; Matt 13:1-23 eller 1-9

Kära medkristna,

När Jesus märker att många samlats kring honom reser han sig upp från stranden och ber att man lånar honom en båt. Det är tydligen lugnt på sjön för han står upp i båten och båten driver inte iväg ut på sjön. Vad ska han nu tala med dem om? Vad väntar de sig? Vad de än väntar sig vet de redan att Jesus kommer att överraska dem med sitt tal och sitt tema. Inte mindre den här gången!

Så höjer han handen, lyfter blicken till dem och ler mot dem: det han tar upp som en liknelse är något alla känner igen, en vardagshändelse som sett likadan ut i generationer. Folket i byarna går ut för att så säd, säd som skall skördas, skörd som skall malas till mjöl, mjöl som skall bakas till bröd. Det fanns bröd för de rikare och ett annat bröd för de fattigare. Men hur stor skörden skulle bli, berodde på marken där sädeskornen föll. Det fanns steniga ställen, det fanns tunna jordlager, det fanns jord med oätliga tistlar och det fanns jord i vägkanten, där folk trampade ner sädeskornen.

Men det fanns också en god jord, en djup jord, en näringsrik jord utan mycket ogräs, eftersom den jorden var välskött och bevattnad och där förväntningarna på skörd var hög.

När han sagt detta ser han ut över dem igen och ler mot dem och så för han båten tillbaka till stranden och går i land. Ingen fortsättning, det är slut! Folk står bara liksom förstummade. Eller så sätter de sig och håller huvudet mellan händerna.

Nu undrar alla vad han egentligen menade med sitt tal. Det var ju lätt att begripa det han sa, men varför sa han det, och vad ville ha sagt till dem?

Det är precis det lärjungarna också vill veta och förstå: ”Varför talar du till dem i liknelser?” frågar de.

Så förklarar han vidare, men bara för dem han utvalt. Egentligen inviger han dem i hemligheten om hur Guds rike ska bli känt bland människor och utbreda sig i hela världen. Det är ordet om riket, Guds rike, som symboliseras av sädesfröna som såningsmannen sår ut, och marken där de faller är människornas tro.

Vi kan bara lägga märke till att han skiljer lärjungarna från folket. Fast de har samlats kring honom för att lyssna ”skall de ingenting förstå” och när de ser med sina ögon ”skall de ingenting uppfatta” (13:14). Så sammanfattade Jesaja. Jesus jämför dem med de människor Jesaja kände under sina vandringar och talade till. Detta folks hjärta var förstockat, därför förklarar Jesus inte liknelsen för dem, utan bara för lärjungarna som anslutit sig till honom och tog till sig varje ord han uttalade.

Här ser Jesus två olika grupper människor, de som är mottagliga och vill ta emot sådden och de som är omottagliga och inte bryr sig som såningsmannen eller det han sår ut. Hur ser det ut i vår egen tid? Finns det inte samma skillnader mellan människorna? Desto större anledning för oss att inse hur speciellt och nästan ofattbart det är att vi blivit kallade att leva i kommunion med Jesus och med varandra som en enda Kropp, Kyrkan. Benedictusantifonen på Vår Fru av Berget Karmels vanliga firningsdag den 16 juli, som vi alltså inte firar idag eftersom det är söndag och söndagen har företräde fram allt annat låter så: ”Jag sökte öppet visheten i min bön, och från blomningen till druvans mognad beredde den åt mig glädje”. Ja, det är visheten vi bör söka och öppna oss för, ty Visheten ger oss kunskap om Gud. Amen.

Diakon Göran Fäldt