Predikan. 25 söndag ”under året” (B)

paterwladekJesu lärjungar ”förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.” (Markus 9:32)

Kära bröder och systrar i Kristus!

Hur ofta ska vi säga till någon ”Jag förstår inte vad du menar. Jag vet inte vad du säger”? Jag måste erkänna att jag själv inte säger det tillräckligt ofta.

 

Idag i evangeliet hör vi Kristus tala igen om sitt lidande, kors och uppståndelse. Han talar om det för sina lärjungar, som följde honom. De förstod verkligen inte vad han talade om, särskilt när det gällde uppståndelsen. Men de var rädda för att ställa frågor till honom, att säga sanningen: ”Herre, vi förstår inte vad du menar, vad du talar om.”

 

Vi kan säga: ”Åh, vi förstår perfekt. Vi vet vad Jesus menade. Han talade om rättegången, hans korsfästelse och död, och om uppståndelsen tre dagar senare.”

 

Vi förstår eftersom vi vet från evangeliet vad som hände mellan långfredagen och påskdagen. Vi vet allt detta eftersom vi går igenom dessa händelser varje år i Kyrkans liturgin. Så vi kan bara sitta ner, slappna av och kanske se ner på lärjungarna, som var med Herren Jesus.

 

Men vi kan inte bara sitta och slappna av, utan bör ställa följande fråga: Varför frågade lärjungarna inte Jesus vad han menade? Varför var de rädda? Varför låtsas de att förstå, medan de inte har någon aning om vad Jesus talade om?

 

Svaret är ganska enkelt: de är rädda för att fråga, de vill inte erkänna att de inte förstår eftersom de inte har något förtroende för eller tillit till Jesus Kristus. Och de har inget förtroende eftersom de inte har en personlig relation till Mästaren. Externt – ja, verkar de ha denna relation: de följer Jesus, de lyssnar på honom, de ser vad han gör. De även äter och dricker med honom. Men de har inte förtroende för honom, tillit som byggs på en nära, andlig relation. Vi kallar det ”vänskap”. Ja, de är i hans sällskap, men de är inte tillräckligt nära Kristus. Och därför, när hans undervisning blir för svår för dem, vänder sig många lärjungar bort – de lämnar Jesus.

 

Låt oss bara titta på en annan händelse som vi känner till från evangeliet. Under den sista måltiden, när Jesus åter talar om sitt kommande lidande, säger han till de tolv, som var där: ”En av er kommer att förråda mig”. De blir ledsna, men återigen är de rädda för att fråga. I Johannes evangelium hör vi att Petrus vände sig till den lärjunge som Kristus älskade, och vinkade åt honom att fråga Jesus.

 

Så det var inte bara de andra lärjungarna – det var också apostlarna, som inte har förtroende för Jesus. Och även

majoriteten av dem lämnade honom, då han arresterades, förföljdes och dödades genom korsfästelsen.

 

Mina kära bröder och systrar, detta är precis den springande punkten i dagens Guds Ord. Lidandet, korset, visar vad som finns i oss: gott och ont. Och det handlar inte om att prata, utan om att göra. Vi vet att det var aposteln Petrus som alltid var först med att tala. Men han var också den som flydde från Jesus efter hans gripande, och den som förnekade Mästaren.

 

Så hur kan vi få in det personliga, en nära relation med Kristus, om vi inte vill följa denna väg av brist på tro och förtroende hos lärjungarna och apostlarna?

 

Jesus ger oss svaret i evangeliet i dag, när han sätter barnet som exempel för de tolv. Var som ett barn, acceptera barnet och se på barnet Jesus Kristus själv. Vad betyder det?

 

Att vara barn innebär att vara utan någon makt eller position, men mest av allt att kunna erkänna ”Jag vet inte. Jag förstår inte.” Och att kunna ställa frågor, att inte vara rädd för att ställa en massa frågor. Men också att lyssna på svaren, absorbera dem som en tvättsvamp. Barn lär sig inte bara genom att lyssna på vad deras föräldrar och lärare säger, de lär sig mycket mer genom att observera och imitera dem. Det är därför det är så viktigt att ha bra föräldrar och bra lärare. Tänk på det! Tänk på, vad ni lärde er från era föräldrar och lärare. Tänk på, vad ni vill lära era barn genom ord och exempel. Tänk på, vilken typ av Jesu lärjungar ni är idag. Var inte rädda att ställa honom frågor, när ni ber. Och ber ofta ”Jesus, jag litar på dig.” När vi säger det ofta, uppståndne Jesus kommer till oss, som han kom till apostlarna på påskdagen, och talar oss: ”Frid vare med er! Det är jag – var inte rädda! Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Amen.

Pater Wladyslaw Mezyk