Predikan 3 söndagen under året

Diakongoran250Neh 8:2-4a; 5-6, 8-10, I Kor 12:12-30/12-14, 27, Luk 1: 1-4; 4: 14-21

Jesus framträder i dagens Lukasevangelium i den profetiska traditionen. Han reser sig i synagogan och läser ur boken Jesaja och undervisar om de orden. Han var en bra predikant för folket gillade hans ord och kände sig upplyfta.

Esra och Nehemja var profeter och lärare för alla i det judiska folket som återvänt till Israel efter fångenskapen i Babylon. De hade med sig så många andra intryck från en annan kultur och en annan religion att de andliga ledarna måste börja undervisa från grunden. Därför ställde sig prästen Esra mitt på torget och öppnande bokrullarna och läste ur Skrifterna. Man byggde en särskild estrad åt honom så att han skulle stå högre än folket och så att de som var mogna kunde höra honom.

Andra leviter, alltså präster, kom också till folket och läste ur Guds lagbok. Sedan ”utlade” de Skriften ”så att folket förstod vad som lästes.”

Jesus gör på samma sätt. Han understryker två saker i sin predikan, först att Herrens Ande är över honom. Det betyder att han talar med auktoritet. Det andra är själva budskapet, glädjebudet till de fattiga, befrielse för fångar, botande av blinda och frihet från förtryck.

Det var ett konkret budskap som alla kunde förstå eftersom de hade upplevt dessa svårigheter. Men Jesus är inte en social revolutionär som vill göra uppror mot makten. Det är en annan sorts fattigdom, en annan sorts blindhet och ett annat slag av förtryck han ska befria alla från. Att vinna frid med Gud, att uppleva att Gud är med sina troende och leder dem ut ur sin egen blindhet, den blindhet som förnekar Gud, sin egen känsla av att vara kränkt, förrådd och baktalad. Att känna tröst och tillit när en far eller mor har dött eller när ett barn är allvarligt sjuk. Att kunna vara stark när andra är svaga. Att kunna ta tag i saker och ting när det gått snett på jobbet, eller när man blivit orättvist anklagad.

Den kraften, den motiveringen, kommer till oss från Jesus. Därför blir folket omedelbart entusiastiska när de hör honom tala. De gäller dem själva i det liv de har. Han låter dem inte hoppas på ett kommande politiskt program som kanske ska lyckas någon gång i framtiden. Det Jesus talar om är det som är nu, och det som är här, för var och en. Men eftersom ”inte alla var mogna” svarar en del med ironi: ”du själv, Jesus, Josef var ju din far. Du är inte så annorlunda än vi. Kan du nu hjälpa dig själv? Eller om du är känd för vissa underverk på andra håll, kan du inte göra ett här också så att vi kan se det?”

Ironi, utmaningar, förlöjliganden, hör också till Kyrkans vardagsliv. – Katolska kyrkan som är så rik, hur skulle det vara om ni tänkte lite på de fattiga som ni talar så mycket om?

S:t Paulus säger till Korinthierna att inte alla kan vara profeter, eller apostlar eller lärare. Men han uppmanar alla att försöka vinna de nådegåvor som är störst. Kyrkan får dessa nådegåvor och Gud kallar var och en att göra något gott med sina gåvor. Det blir ett vittnesbörd i världen. Men Sanningen kan bara Petrus och de som är med honom förklara så att vi förstår. Petrus ”läser ur Guds lagbok” och förklarar så att vi kan förstå. Amen.

diakon Göran Fäldt