Predikan andra söndagen i Advent 2016 – i Nässjö

Diakongoran250Jes. 11:1-10; Rom 15:4-9; Matt 3: 1-12

Kära bröder och systrar i Kristus,

”Omvänd er – himmelriket är nära!”

Det är en man som bland sina medmänniskor ser en andlig nöd – han undrar: ”har människor glömt Gud?” Johannes heter han. En profet i öknen!

         ”Har människor börjat tillbe avgudarna? Varför kommer de inte längre till Herrens tempel för att tacka Gud för allt han ger, allt han låter människor få del av, all godhet som bara Gud själv kan ge?”

         Profeten oroar sig för Guds folk… om de inte lever efter Guds bud, vad ska hända med dem när de dör? Ska de få vara med om det himmelska gästabudet? Ska de få glädja sig med alla de frälsta, Guds heliga, alla Guds älskade efter döden?

         Varför skulle Johannes Döparen dra sig tillbaka i öknen, varför skulle han avstå från all bekvämlighet, varför svälta och törsta?

         Han är en profet. En profet måste varna folket när folket lever som hedningar, som sina egna lärare och inte drar sig för att synda mot Guds bud.

         Johannes tog emot alla som faktiskt omvände sig och erkände sina synder. Guds nåd och kärlek var levande i dem och de ville omvända sig. Men andra omvände sig för att det skulle se bra ut i folket, de ville föregå med gott exempel, men det var som på teatern. Ett skådespel! Gud hatar det! Johannes fördömde det!

         Mot dessa var Johannes mycket sträng. Men de var hårdnackade, de kunde inte se att de behövde omvända sig. De fruktade inte Gud. De liknar sådana kristna, katoliker, som säger: Den prästen är bra, jag känner honom, han vet vem jag är, han förstår mig… Men jag behöver inte komma till mässan, jag behöver inte bikta mina synder. Det räcker att jag är god vän med prästen! Jag ger allmosa till tiggare… men omvända mig andligen behöver jag inte! Gud är förstående!

         Sådan kristna vill höra till gemenskapen, men utan att det kostar dem något: de vill bara fortsätta att leva som tidigare – utan att ångra något, utan att komma till Herrens tempel, utan att följa budorden, utan att be hemma, utan att skänka så mycket till de fattigaste så att det känns i den egna plånboken.

         Mot alla dess var Johannes mycket sträng. Han uppmanade dem: omvänd er! Be om förlåtelse! Tro på Gud och var god mot de fattigaste, de som inte kan försörja sig utan måste leva på andras gåvor.

         Kära bröder och systrar! Varje dag borde vi börja på knä i vårt hem och tacka Gud för hans godhet och barmhärtighet. Morgon och kväll borde vi tala med Gud och säga allt vi har på hjärtat. Där börjar omvändelsen.

         Gud älskar sina barn som tror på honom och har förtroende för honom vad som än händer. Han sänder ut sina profeter för att samla ihop alla. Gud är helig, han vill att alla i hans folk skall vara heliga.

         Han sänder oss till slut sin egen Son för att vi ska bli räddade genom att tro på honom. Johannes säger: ”Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag. Han skall döpa er med helig ande och eld!”

         Han talar om Jesus som ska komma. Jesus kommer snart. Är vi verkligen beredda? Vill vi verkligen omvända oss i väntan på himmelriket, som är nära? Amen.

Diakon Göran Fäldt