Predikan den 22 söndagen ”under året” 2017

Jer 20:7-9; Ps 63; Rom 12:1-2; Matt 16:21-27

Vi börjar i dag med några ord av Jeremia profeten, som levde på 600- talet före Kristus. Han levde och verkade i Israel och dog till slut i Egypten.

Guds profeter hade en viktig roll hos det judiska folket, Israel. För dem var Guds lag något obligatoriskt som man måste följa. När folket avföll, det vill säga när de gjorde som de ville utan att tänka på Gud, då varnade profeterna.

Jeremia var en av de starkaste av dem som varnade för avfallet från Guds lag. När folket inte gillade kritiken använde de sig av en teknik som lever vidare i vår egen tid. När man inte vill höra sanningens budskap, smutskastar man budbäraren.

Det var det man gjorde med Jeremia när man tröttnat på honom. Man sa: ”Vi smutskastar honom, då behöver vi inte bry oss om vad han säger” (Jer. 18:18). I dag hör vi i första läsningen profeten klaga inför Gud om detta: ”Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig” (Jer. 20:7).

Paulus har naturligtvis haft samma erfarenheter. Överallt där han förkunnat evangeliet har han mött både beundran och motstånd. I princip kunde hans församlingar hålla med om att den andliga gudstjänsten borde komma först i deras liv. Men Paulus menade att de i praktiken i alla fall levde som världens människor och väntade med det andliga livet, bönen, tystnaden inför Gud, de gemensamma gudstjänsterna på Herrens dag. Kanske de inte menade så illa, men de glömde.

Jeremia varnade, som profeterna alltid gjorde, Paulus undervisade, som Kyrkan sedan alltid fortsatt att göra: Kyrkan predikar Jesus Guds Son den uppståndne och alla hans andliga råd i Bergspredikan. ”Behåll era hjärtan rena, manade Jesus, kämpa för den sanna rättvisan, håll de heliga buden”, upprepade Jesus många gånger.

Paulus är som läkaren eller sköterskan på vårdcentralen. De ser hur det står till och de säger vad man måste göra för att bli frisk.

Paulus är den andliga läkaren och sjuksköterskan. Han säger: ”Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja”. Så uppmanade Paulus folket i Rom. ”Sök Guds vilja”, uppmanar Kyrkan i dessa dagar. Ja, sök den, för den är god och gläder hjärtat.

Låt oss vara ärliga: landet där vi bor är rikt på pengar och tjänster av olika slag, men det är fattigt på andligt gudstjänstliv i det stora hela. Man är mer intresserad av festivaler, idrottsevenemang, kasino och till och med den hyperfarliga pornografin. Det är det som kallas ”anpassning till världen” och det är det man måste undvika av många goda skäl. Man ska undvika de vanliga fällorna: bo tillsammans utan att vara gifta, vara gifta men inte vilja ha barn, få barn men inte uppfostra dem till kristna. Vilja ha mer och mer, låna pengar, fuska, ljuga, strunta i de fattiga.

Se bara hur det ser ut i andra delar av vår värld! Hur många har mat för dagen, hur många får infektion i ögonen men ingen som botar sjukdomen, hur många hotas till livet och förföljs? I Myanmar finns till exempel en muslimsk minoritetsgrupp, Rohingya, som förföljs till döds av militärer. Vem kan rädda deras rättigheter att leva värdigt som människor? Låt oss be för påven Franciskus som tänker resa dit för att stödja deras rättigheter och vädja om ett slut på allt våld mot dem. Det är så svårt att lyckas, men vi måste hoppas på Guds hjälp!

Tydligast blir detta viktiga budskap i Matteusevangeliet i dag. ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig”, säger Kristus. Var och en får själv se vilket detta kors blir som man måste bära, stort eller litet ska vi alla bära vårt kors som Jesu efterföljare. Han ensam är vår lärare, han ensam är vår sanna profet, han kan bli smutskastad för att vittna om den eviga Sanningen, men han kommer alltid att vara den Uppståndne för oss som lever i tron på honom. Han är vår rättfärdighet och vår helighet. Amen.

Diakon Göran Fäldt