Predikan den tredje söndagen ”under året” (A)

Jes 9:1-4; 1 Kor 1: 10-13, 17; Matt 4: 12-23 eller 12-17

Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”

            Kyrkan skulle kunna ställa samma fråga till alla sina medlemmar: ”Var det kanske Kyrkan som korsfästes för er?”

            Kyrkan skulle kunna anknyta till Paulus och säga: om Kyrkan skulle tala med denna världens vishet och talekonst skulle meningen med Jesu offer på korset bli svårare att uppfatta, ja, ”det skulle göra Kristi kors till tomma ord!” (1 Kor 1:17).

            Alltså är Kristi kors aldrig tomma ord utan den avgörande meningen för de döpta och troende, ja också för dem som ännu inte känner Kristus. Korset är vårt enda hopp. ”Ave crux, spes unica” – denna sats har en lång historia i katolskt fromhetsliv; den hör till vårt rika andliga arv, som inte bara Paulus pekat på utan alla helgon som Kyrkan vördar, eftersom de alltid satt Kristus främst bland alla lärare och profeter.

            Alltså är det inte orden, tankarna och predikningarna som har kraften att tränga igenom syndens motstånd, utan korset i de troendes liv. ”Omvänd er”, säger Kristus i evangeliet i dag. ”Himmelriket är nära!”

            Predikningarna, kyrkolärarna, traditionen har kraften att uppväcka tro. Utan förkunnelsen i ord och skrift skulle människorna inte veta vad de skall tro. De blir förvirrade, de fattar olyckliga beslut och de söker hjälp för sin omvändelse, ofta utan att verkligen lyckas. Men vägen från tro till förening med den uppståndne Kristus kan bara vara korsets väg, det vill säga, acceptera den andliga natten som en Guds gåva. Att kunna säga nej till allt för att vinna allt. Gud är ensam allt!

            Den sanna omvändelsen är en mycket svår process för nutidsmänniskan därför att hon är så rik på världsligt kunnande, hon har en identitet som är hennes egen och som gör henne stolt och självmedveten. I detta bor synden, synden hindrar anden att andas den friska luften och dricka det klara vattnet. När Jesus säger att ”det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än för en kamel att komma igenom ett nålsöga” visar han just på vilket hinder den moderna människans självupptagenhet är. Vad Paulus säger är att det inte är han som är Frälsaren utan Kristus. Alltså pekar Paulus hela tiden på Kristi person och Kristi person kan aldrig skiljas från korset. Kyrkan kan inte heller skiljas från korset eftersom hon är Kristi kropp. Vi kan alltså hävda att synden blir besegrad när också Kyrkan utger sig själv som offer på korsets stam.

            Ave crux- spes unica! Var hälsat o kors, vårt enda hopp! Amen.

Diakon Göran Fäldt