Predikan första söndagen i Fastan 2017 i Nässjö

1 Mos 2:7-9; 3:1-7; Rom 5: 12-19; Matt 4:1-11.

”Om du är Guds son” säger Djävulen till Jesus. ”Om du följer Kristus och håller hans bud”, är vårt samvetes fråga till vårt sanna jag, det som är min egen person, inte lik någon annans person!

Kära bröder och systrar i fastetiden,

samvetet är det effektiva instrument Gud gett människan som art. Med det kan hon ta ansvar för sina gärningar. Djuren kan det inte. Är samvetet sjukt sjunker människan ner och blir sämre, är det friskt stiger människan uppåt och blir bättre.

         Jesus är själv en modell för vårt samvete. I evangeliet för första söndagen i Fastan i dag visar han att han har kraften och makten inom sig själv att tillbakavisa Djävulens frestelser. Till varje inbjudan att välja egoistiskt och bekvämt säger han ”nej”.

         Djävulen vill ge honom bröd och mätta sig med, men Jesus vet att om han tar emot det brödet tar han också emot Djävulen. Han svarar: ”Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4: 4).

         Med samma kraft och förmåga att skilja ont från gott och välja det goda måste vi hålla fasta, men inte bara i fastetiden, utan i hela livet, eftersom frestelser att välja det onda kommer under hela livet, intill den dag då vi ligger på vår dödsbädd. Har vi sagt nej till Djävulen under vår livstid, är vi starka nog att säga nej till Djävulen, när han försöker fresta oss sista gången.

         Har vi övat oss i att göra det goda, säga det goda, tänka det goda, under vår livstid, då skall vår dödsbädd, den sista tiden här i livet, vara vår färdbiljett till himlen. Ur dödens grepp ska vi resa oss till Livets öppna famn. Allt vårt mörker skall bli ljus.

         I himlen är stor glädje. I helvetet är stor sorg och ångest. I skärseldens smärta finns den sjukes övertygelse om att bli frisk igen. I skärselden finns ingen förtvivlan, ingen hopplöshet, ingen rädsla för evig ensamhet utan Gud. I skärselden får vi skörda frukterna av vårt sjuka samvete.

         Hur ska människan hålla sitt samvete friskt? Hon kan inte klara det själv, hur höga betyg hon än har, hur snälla andra än är mot henne. Bara när hon lyssnar till Gud, ber till Gud med ödmjukhet och tacksamhet för att han skapat henne, kan hon hålla samvetet friskt och levande.

         Litar hon mer på tekniska hjälpmedel, samhällets hjälp, andra människors åsikter, blir det ett ineffektivt samvete som inte hjälper henne att göra det goda och undvika det onda i varje handling hon beslutar sig för.          Samvetet måste vara hennes goda förstånd som tar positivt ansvar för allt hon gör, tänker och säger. Det förståndet har inte djuren.

         Den rätta fastetiden är tiden då det sjuka samvetet skall bli friskt igen. När vi avstår från överflöd av något slag, testar vi oss själva och ser hur uthålliga vi är i sökandet efter det goda och efter Guds sanningar. Den håller verklig fasta som kommer underfund med sig själv och inser sina svagheter och väljer att vandra i Jesu fotspår. Kristus är läraren i livets viktigaste frågor. Den rätta fastan är att följa honom på hans väg, hans lidandes väg, hans barmhärtiga lidandes väg.

         Den som tror och handlar efter buden, skall få uppleva underverk. Gud skall visa sin hand, beskydda och vägleda alla som vill leva som hans barn. Det är ett underverk för oss alla. Amen! Säg nej till högmodet! Amen! Älska dina medbröder och med systrar, älska de fattiga och sörjande. Amen! Nu har hela Kyrkan sin renande fastetid. Låt oss vandra tillsammans på botens och omvändelsens väg. Amen!

Diakon Göran Fäldt