Predikan med anledning av Gråbrödernas 25-års jubileum i Sverige av H. E. Ärkebiskop Henryk Jozef Nowacki, Påvlig Nuntie i Skandinavien

Nuncjusz-250Käre Pater Joseph, kära Franciskanpatrar, kära Systrar och kära Bröder.

Jag hälsar varmt alla er som är här för att fira den Heliga Mässan. Jag hälsar varmt representanterna för Generalkurian på de Heliga Apostlarnas gata i Rom, och representanterna för den Helige Maximilian Kolbes Provinskuria i Gdansk.
Vi firar denna Heliga Mässa på festdagen för den Helige Franciskus av Assisi, som är er församlings skyddspatron. Jag vill tacka kyrkoherden pater Joseph Maria för inbjudan till denna högtidsdag.
Den helige Franciskus är ett av den Katolska kyrkans stora helgon. Genom sitt enkla, autentiska kristna liv har den helige Franciskus ändrat sin tids historiegång, när han visade på den enda sanna vägen: Jesu Evangeliums väg. Gud har utvalt den helige Franciskus till att vara ett exempel för världen, som frestad av de materiella värdena höll på att fjärma sig ständigt längre bort från Gud. Franciskus blev, genom sitt liv i ödmjukhet och fattigdom, den nya surdegen, ett redskap i Guds händer, som påminde alla om att man kan sätta sitt hopp bara till Gud, Han som är Herren över människans liv och historiens gång.
Kära Bröder och Systrar, varje gång vi minns heliga personer, män och kvinnor, tackar vi Gud för denna helighets gåva. Deras liv och heliga exempel har inte på något sätt förlorat i aktualitet, de är alltid levande för oss, ständigt närvarande mitt ibland oss. Tänk på hur många bland oss här närvarande som bär namnet Franciskus, Maximilian, Teresa, Wojciech, Stanislaus, Sofia, och andra helgons namn.
Genom sina heroiska liv lär helgonen oss vad vi bör göra för att förbli trogna Gud, och hur vi alltid, i varje livssituation, kan vara redo att tjäna Honom och människorna. Helgonen lär oss hur vi skall leva i fattigdom, och visar oss hur vi här på jorden skall använda oss av Guds gåvor för att förtjäna en belöning i himlen. De lär oss vad vi kan göra för att världen och den omgivning vi lever i skall bli rättvisare, mänskligare, och mer kristen.
Jag har idag ett utomordentligt bra tillfälle att uttrycka – kära Bröder, den helige Franciskus andliga söner – min tacksamhet för er tjänst som själasörjare och präster. Den tjänst som er Franciskanorden, Conventualfranciskanerna, har under 25 år skänkt den Katolska kyrkan i Sverige. Må Gud belöna er strävsamhet, er möda, och ert offer i det stora evangelisationsarbetet för människosjälarnas bästa.
Min tacksamhet i denna stund riktas till alla de medlemmar i er Orden, som har offrat sina krafter, sina liv, sin hälsa, och även sina lidanden i Guds folks tjänst i detta land. Under den Heliga Mässan idag ber vi för er alla, och vi anbefaller åt Guds barmhärtighet era avlidna bröder.
Den helige Påven Johannes Paulus II har, i sin predikan i Assisi den 5-te november 1978, bett er att ni skall vara denna världens surdeg. Han har, vid graven av er Helige Ordens grundare Franciskus, bland annat sagt: ”Du, som har närmat Kristus till din tid, hjälp oss att närma Kristus till vår tid, vår svåra och krisbetonade tid. Var vårt stöd! Vår tid väntar på Kristus med en stor längtan, fastän många av våra samtida inte är medvetna om det” (…). (5.11.1978)
Den helige Påven vände sig då till er även med en stor och viktig bön: ”Tjäna Guds folk med glädje, ty den helige Franciskus ville att ni skulle vara mänsklighetens glädjefyllda tjänare, som äger förmågan att överallt tända hoppets, förtröstans och optimismens ljus, det ljus som har sin källa hos Herren själv. Må vår gemensamme helige Skyddspatron Franciskus av Assisi vara idag och alltid för oss ett exempel!” (5.11.1978)
Mina kära, vi har just hört profetiska ord, som ännu idag, efter 37 år, är aktuella och väntar på ert konkreta och generösa svar. Dessa Påvens ord stämmer väl överens med de ord som Franciskus en dag sade till sina bröder, då han satte upp ett stort kors i klostrets kyrka. Då han lyfte upp korset sade han: ”Detta kors skall vara er meditationsbok.” Den Fattige från Assisi visste mycket väl var de sanna livsrikedomarna finns, och var all sanning om denna jord finns.
Idag, i vår egen tid, då vi känner det starka inflytandet från konsumtionssamhället och från sekulariseringen, behöver Gud personer som viger sitt liv åt Honom. Han behöver gudsvigda och präster som är beredda att lämna allt för att ovillkorligen följa Jesus. Han förväntar sig av oss herdar i Hans fårahjord en generositet, och en beredvillighet att bära vittnesbörd och offra sig själv.
Att tillhöra Kristus betyder att i sitt hjärta alltid hålla en ständigt brinnande och levande kärlekens flamma. Den flamma som får liv och näring i trons rikedom, och som växer och blir stark tack vare nattvardsbrödet i det dagliga firandet av den gudomliga Eukaristin.
Vi är kallade av Kristus till att omvandla vårt prästerliga liv och vår tjänst i världen, där vi lever och utövar vår tjänst, till ett trovärdigt och synligt Evangeliets tecken. Vi bör, försiktigt och uppmärksamt, ständigt förnya vår beredvillighet att tjäna, utan att identifiera oss med vår tids mentalitet, för att på detta sätt tillkämpa oss förmågan att tjäna på ett autentiskt och fruktbart sätt.
Påven Franciskus i sitt Apostoliska brev till de gudsvigda skriver: ”Vi är kallade till att erfara och visa att Gud kan fylla våra hjärtan och göra oss lyckliga.” (N. II/1) Påven uppmanar oss att gå ut till hela världen, ty hela mänskligheten väntar på det: ”människor som har förlorat allt hopp, familjer som går igenom stora svårigheter, barn som har blivit övergivna, unga människor utan framtidsutsikter, sjuka som har lämnats åt sitt öde, de ensamma och de äldre, de rika som är mätta på ägodelar men med en tomhet i sina hjärtan, män och kvinnor som söker efter livets mening och törstar efter det gudomliga.” (II,4)
Mina kära Bröder och Systrar, just idag, den 4-de oktober, på den helige Franciskus liturgiska minnesdag, börjar Biskopssynoden sitt arbete ägnat åt familjen. Familjen är den dyrbaraste skatt som Gud har skänkt oss. ”Kyrkan åtar sig högtidligt att värna om familjen. Kyrkan överger aldrig familjen. Inte ens då den blir förnedrad, sårad och på olika sätt förödmjukad. Inte ens då den syndar eller fjärmar sig från Kyrkan. Den kommer alltid att göra allt för att skydda och hela familjen, uppmuntra den till omvändelse och till försoning med Gud.”
Det är därför som Kyrkan förväntar sig av oss – kära Bröder och Systrar – att vi ber för familjen. Påven Franciskus säger: ”Vår bön får inte saknas. Vi är alla kallade att be för Synoden – Påven, kardinalerna, biskoparna, prästerna, munkarna och nunnorna, och alla de trogna. Idag ber också vi, tillsammans med hela Kyrkan, att Biskopssynoden på nytt väcker hos alla medvetenheten om familjens sakrala och okränkbara natur, om dess helighet och skönhet.” (jfr 25.03.2015 – L’Osservatore Romano)
Kära Systrar och Bröder, Påven säger att alla vi som är döpta är elever och missionärer, och är kallade till att bli ett levande Evangelium i världen, där vi lever och arbetar. Vi skall bära Kristi ljus, och vittna om en äkta kärlek.
”Hur vacker är inte denna mission, att ge världen ljuset! Det är ett vackert uppdrag: att ta hand om, vaka över och bevara det ljus som vi har fått av Jesus. Den kristne skall vara fylld med ljuset, bära ljuset, och alltid ge ljuset vidare till andra! Detta ljus kommer inte från honom själv, utan är en Guds gåva, Jesu gåva. Också vi bär detta ljus. Om den kristne släcker detta ljus, förlorar hans liv sin mening, han är då kristen bara till namnet.
Mina kära, vi vill vara en tänd lampa, inte en släckt sådan. Det ljus som Gud har skänkt oss vill vi ge vidare till andra.” (Angelus, 9.02.2014) Detta är den kristna kallelsen. Detta är vår mission, detta är vår evangelisation i dagens värld, de kristnas, prästernas, de gudsvigdas mission. Må Guds nåd och den helige Franciskus av Assisi förbön hjälpa oss i denna vår mission. Amen.

H. E. Ärkebiskop Henryk Jozef Nowacki

Påvlig Nuntie i Skandinavien

Jönköping 4.10.2015, S:t Franciskus församling