Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2018

Mal 3:1-4; Ps 24:7-10; Heb 2:14-18; Luk 2:22-40 (-32)

Kära bröder, kära systrar i Herren, kära barn i familjerna,

Vi har alla förberett oss för att komma hit i dag – för vi är kallade av Gud. Vi är hans barn, Guds barn, gamla som unga, magra som kraftiga, långhåriga som korthåriga, alla med olika namn. Gud talar till oss med vårt eget namn. Kanske vi inte varje söndag är riktigt medvetna om att det är Gud som kallar oss. Men det är Han som kallar – Han kallar oss personligen men eftersom vi inte är ensamma i livet känner vi att det angår oss alla gemensamt. Vi är alltid med någon. Vi håller ihop, vi lever med varandra i kärleken.

Det är samma Guds Ande som kallar oss som talade till profeten Malaki och som talade till Symeon och Hanna och till S:t Paulus som skrev brevet till Hebréerna som vi just hörde. Till profeten Malaki talade Gud om den Herrens dag som skulle komma. Gud förebådade det han en gång lovat, att sända Messias, den som skulle försona allt folk med Gud. ”Se, jag skall sända ut min ängel, och han skall bereda väg för mig”, hörde vi i Skriftens ord (Mal 3:1). Till slut sände Gud ängeln Gabriel till jungfru Maria med det stora budskapet, ”Du skall föda en son och du skall ge honom namnet Jesus”.

I dag firar vi därför Herrens frambärande i templet, som är en mycket gammal fest i Kyrkan. Föräldrarna till de nyfödda kom alltid till templet för att tacka Gud. Det gjorde också Josef och Maria. Vi kallar också den här dagen Kyndelsmässodagen, en fest som förr hette den Marie kyrkogång. Mose lag föreskrev för kvinnorna som fött barn att en tid avstå från templet och gudstjänsten som en reningstid efter barnafödandet. En sådan respekt och vördnad hade man för kvinnan i äktenskapet och för mödrarna. Det bör vi också visa, särskilt när vi tänker på Jungfru Maria Guds Moder, som kallas ”den nya skapelsens vackraste blomma” (Louis Bouyer). Vi tänder särskilda ljus denna dag för att fira en högtid – Maria och Josef kommer till templet för att uppfylla lagens bestämmelser om den förstfödde i äktenskapet. Den heliga familjen kommer för att tacka och lovsjunga Gud för barnet de fått. Det första barnet skulle alltid vigas åt Gud och sedan vara de andra barnens beskyddare. Så blev det ofta i den kristna kulturen en tradition att den äldste pojken, den först födde, skulle bli präst och tjäna Gud och Guds folk på ett jungfruligt sätt.

Ljuset skiljer oss från mörkret som dagen skiljer oss från natten, och andligt sett, som hjärtats renhet skiljer sig från syndens ofrihet. Ljuset vi ser i dag ska vi se ännu bättre på Påsknatten då vår gemenskap kring den Uppståndne Jesus Kristus får nytt liv genom Påskljuset. Vi är på väg dit, vi är i tiden före fastan och börjar se framåt i tiden till Påsken, Herrens Påsk, den Han vill dela med oss som tror på Honom.

Ledd av Anden gick den rättfärdige och fromme mannen Symeon till templet för att möta Marias och Josefs son. Han hade bett Gud att få leva så länge att han kunde få se Messias och sedan dö i frid (Luk 2:29). Han fick hålla Jesusbarnet i sina armar och Gud uppfyllde honom med stor lycka. Det är samma Ande, Guds Ande, som uppfyllde Elisabeth med sådan glädje när den havande Maria kom till henne för att vara till hjälp när hennes son Johannes skulle födas. Det var samme Ande som ”skulle komma över Maria så att den Högstes kraft skulle vila över henne”, som Lukas skriver i sitt evangelium (1:15).

Kära bröder och systrar. Vad kan vi dra för slutsats av det vi i dag fått höra genom Skriftens ord? Jo, vi kan förstå att den osynliga världen, Guds osynliga rike, är den enda bestående och trygga verkligheten. Änglarna kommer till oss från detta osynliga rike som vi alla är kallade till när vår tid har kommit att möta Gud för evigt. Ser vi oss omkring i världen som plågas av så många krig och all den ondska som drabbar människorna, så måste vi förstå att den världen, den vi kan se och höra nu, inte är den bestående verkligheten, den som är befriad från Satans makt och bara hör till Kristus. I denna övernaturliga värld, den vi inte kan se eller höra nu, är Jesus den Uppståndne konungen i allmakt och barmhärtighet och Maria drottningen i himmelriket, hon som är ”den nya skapelsens vackraste blomma”. Amen.

Diakon Göran Fäldt