Predikan på minnesdagen för de heliga Louis och Zélie Martin 2017

Gud har många heliga barn som är okända för oss. Det tänker vi ju alltid på när vi firar Alla Helgons dag. Helgonförklaringarna är akter av tro, tro på att Gud heliggör människor som vill vandra Jesu väg och söka sanningen. ”Herren har skänkt dem odödlighet och ära, han har gjort dem till arvedel och deras namn skall bestå” (Antifon heliga män, laudes), säger antifonen.

De heliga vi firar i dag är så vanliga människor att man kan undra om de blivit helgonförklarade utan det stora helgonet Thérèse av Jesus barnet och det Heliga Anletet, som var ett av detta gifta pars åtta barn, av vilka två dog inom första året och ett i femårsåldern. De flesta ser kanske Thérèse som familjens stora helgon, hon som för bara 20 år sedan förklarades vara kyrkolärare.

Men man kan vända på frågan och på fullt allvar tänka att Thérèse inte blivit helgon utan sina heliga föräldrar. Den Helige Ande har nu glatt oss med detta nya bevis på Guds vilja att heliggöra människor – ett gift par, ett lyckligt gift par, men med mycket olika karaktärer som fick förenas i äktenskapets förbund och också visa att äktenskapet är ett pågående sakrament, en förening med Kyrkans huvud som är Kristus, ett par som alltså har ”upphöjts till altaret”, så att vi alla kan åkalla dem offentligt och be om deras hjälp hos Gud. Ett antal mirakler har också skett på deras förbön i himlen. Entusiasmen är stor i hela världen: grupper och kommuniteter ställer sig under deras beskydd. Pilgrimernas antal bara ökar år för år när deras reliker färdas på jorden och tas emot av de troende!

Louis och Zélie är det vanliga livets utomordentligt intressanta helgon. De fullföljde äktenskapets mening men de var också var och en för sig heliga kristna som alltid satt tjänandet av Gud i första rummet och som alltid velat göra allting ”till Guds större ära”. De levde ett liv som katolska kristna i en tid som bekämpade tron och kristna värden. De fick uppleva intensiv antiklerikalism och revolutionära strömningar som gjorde allt för att förlöjliga och förfölja de troende. Kyrkan fick lida stor förföljelse under deras tid men Gud lät den också blomstra genom många heliga!

De fick också uppleva krigets fasor och oroa sig för sin familjs överlevnad. Båda två accepterade svåra lidanden men såg i lidandet en väg att vara förenade med Kristus som genom sitt kors älskat människorna ”med dåraktig kärlek”, som Thérèse skulle säga.

De var människor som mitt uppe i vardagslivets alla uppgifter och ofta hårda arbetsvillkor ändå alltid sökte Gud och hans nåd för att troget leva sitt liv i tacksamhet och glädje inför Gud. Som uppfostrare hade de en enda målsättning, att förbereda vägen för Jesus i barnens liv. De uppmuntrade sina barn att söka heligheten. Så kunde till slut också barnen bli vägledare för varandra och för andra. Som Thérèse till exempel en gång skrev till Céline: ” Se Jesus i hans ansikte … I detta ansikte förstår du hur mycket han älskar dig.” (Brev till Céline).

Nu har påven Franciskus också helgonförklarat de båda, i slutet av den stora och viktiga familjesynoden 2015 och på dagen för firandet av världsmissionen. Vårt helgonpar idag är därför ett missionerande heligt par – Gud har visat oss att heligheten är möjlig i det vanliga gifta livet – i familjen – i samhället och i den kyrkliga gemenskapen, där prästerna som sakramentens förvaltare tar emot de troende med helig iver för att förmedla Jesu budskap.    Hos föräldrarna Martin och hos barnen finns hela evangeliets liv förverkligat: också när prövningarna är många och tunga ser Bibelns Job som den mest prövade av alla i Guds folk, säger Thérèse i sin tro och djupa ödmjukhet: om vi drabbas av något svårt lidande är vi ändå samtidigt ”drabbade av Guds kärlek.” Amen.

Diakon Göran Fäldt