Predikan på minnesdagen för S:t Johannes av Korset

Diakongoran250Påven Franciskus brukar uppmana de troende att då och då bara ställa sig framför ett kors och betrakta det länge. Vill vi se Jesus måste vi också se korset. Helgonet vi minns i dag valde korset som sitt identitetsnamn. Inte bara se korset utan vara det. Vara av korset! Av fri vilja lida med den korsfäste! Det är för världen en dårskap, men för de kallade och trogna en vishet.

På korset sträcker Jesus ut sina armar, först därför att han måste det men samtidigt för att han ville det: hans offer var försoningsoffer för våra synder men samtidigt en längtan efter att alla genom Honom skulle vinna frälsning, som Paulus säger i Andra Timotheosbrevet: ”Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning” (2:10).

I det första brevet till Timotheos säger han ”att Frälsaren vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (2:4). De utsträckta armarna på korset kanske inte alltid förstås rätt av dem som betraktar korset, eftersom de tänker mer på lidandet, men om de stannar kvar framför det i bön och tacksägelse blir det till slut klarare att det är en gudomlig omfamning för att sluta alla människor till sig och ge dem evig lycka. Förstått på det sättet skulle helgonet vi firar i dag också kunna heta ”Johannes av den Eviga Lyckan”.

Den kristna visheten består i att vilja omslutas av den gudomliga kärleken som är en korsfäst kärlek. Kravet är friheten att kunna välja en sådan efterföljelse av Kristus, som den beskrivs i Lukas: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge” (Luk 14: 26). Det betyder att för att älska sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon så måste man omfamna dem på korset, ett kors att se upp till för att kunna förstå varifrån allas frälsning kommer.

Den kommer från korset, från en lydnad till Fadern och från en kärlek som övergår alla mänskliga begrepp om kärlek. Guds kärlek är total, den vill rädda de levande från den verkliga döden, den som skiljer de levande från den himmelske Fadern, han som velat skapa oss genom sin Son, han som låter sig hängas upp på ett kors för att ge sitt liv av verklig kärlek. Alla som tror på Jesus och förenas med Honom kommer alltså att älska ”sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon” med Guds kärlek, men på människans sätt.

För många år sedan hittade man en teckning som Johannes av Korset gjort och som visar Jesus på korset. Teologerna har diskuterat vad denna bild vill säga. Den har nämligen ett ovanligt perspektiv. I de flesta bilder ser man korset framifrån och underifrån, från människans perspektiv, så som Maria och kvinnorna och Johannes evangelisten såg korset. Som också vi oftast ser korset. Men den här teckningen ser Jesus ovanifrån, uppe ifrån, snett ovanifrån. Det är Faderns perspektiv, säger teologerna. Fadern ser sin Sons lidande och känner igen sin egen kärlek till människorna i Sonen. Sonen som får lida av människors grymhet förstår dem och säger: ”Fader, förlåt dem. De vet inte vad de gör” (Luk 23:34).

Jesu väg är vår väg. Vi vandrar den inte ensamma. Det är inte heller dödens väg utan livets. När vi står framför ett kors i bön ser vi livet, sanningen och vägen!

Diakon Göran Fäldt