Predikan på Palmsöndagen 2017

Matteuspassionsberättelsen Matt 26:14-27; 66

Många kristna vill om det är möjligt följa Jesu intåg i Jerusalem som Messias och vidare fram till hans korsfästelse och död genom att lyssna både till Matteuspassionen på Palmsöndagen och till Johannespassionen på Långfredagen. Det är naturligtvis en personlig sak om man hellre vill uppleva Jesu sista dagar i församlingen med läsningarna eller om man vill lyssna till de stora musikaliska körverken i en större kyrka av barockmästaren Johannes Sebastian Bach.

         I år är det Folkoperan som sätter upp Matteuspassionen och turnerar med den. Operan sammanfattar passionsberättelsens tema väl. Man säger att operan ”utforskar passionsberättelsens stora teman i relation till våra egna liv. Skuld, grymhet, uppoffring, glädje och frid är viktiga teman som berör oss alla som människor som lever tillsammans på jorden. Vi ingår alla i en större social gemenskap som även inkluderar vår närmaste omgivning”, säger Folkoperans regissör.

         ”Skulden” är något vi alltid måste ta itu med i vårt liv, men att på djupet känna sig befriad är ofta en lång process. Att få – eller återfå – ”glädje och frid” är det stora i det mänskliga livet, men det är aldrig någon lättköpt frid och ingen ytlig glädje. När Gud verkar i oss är det verkligen befriande och verkligen helande. Vägarna dit kan vara olika: ibland kan det vara till hjälp att känslomässigt uppleva dramat kring Jesus lidande och död därför att man tvingas gå till botten med sig själv, bakom sina egna känslor. Men det kan vara av lika stor hjälp att i tystnad följa Jesu sista dagar i inre bön och eftertanke.

         Avlösningen i bikten kan vara det där livsavgörande och helande ögonblicket som pånyttföder oss som kristna och som människor. Allt som sker inom oss, i mötet med de båda passionsberättelsernas ord och puls, hänger ytterst alltid samman med Jesu egen verklighet. Hans förhållande till Fadern, hans önskan att bara göra sin Faders vilja, hans lydnad till det goda i Faderns frälsningsplan för hela mänskligheten är källan, den enda källan, till vår befrielse från skulden och vår pånyttfödelse i glädje och inre frid. Allt vi behöver är nämligen Guds nåd. Gud räcker, ingenting annat behöver vi.

         Till slut: passionsberättelserna är för var och en av oss början till mission. Det vi får uppleva måste berättas vidare. Det Jesus gjort, långt innan Matteus och Johannes skrev sina evangelier, det är historiens mittpunkt, det är budskapet att Guds rike har kommit och finns ibland oss. Korset kan inte förta Guds rikes levande närvaro. Jesu lidande och död är i själva verket vår sanna frihet. Den glada nyheten måste vi, hans efterföljare föra vidare till andra. Amen.

Diakon Göran Fäldt