Predikan på S:ta Maria Magdalena de Pazzis minnesdag

1 Kor 7;25-35; Ps 148; Mk 3:31-35

Kära bröder och systrar,

Den kristne som gjort sitt val av kallelse skall sedan förverkliga den, men inte på egen hand, utan med Guds hjälp. Vi som samlas här regelbundet till firandet av eukaristin vet av erfarenhet att tillgången till sakramenten är avgörande för hur vi går vidare i vårt liv. Är vi gifta lever vi av äktenskapets sakramentala nåd, är vi ogifta för himmelrikets skull, är vi på ett särskilt sätt knutna till Herrens missionsuppdrag: ”gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19a).

Alla kan vara på väg in i ett djupare förhållande till sin kallelseform, eller uppleva en kris och omvända sig på nytt. Guds hus är alltid öppet för dem som söker och de som söker sig tillbaka till Faderns hus och gemenskapen med Honom i Hans älskade Son, Jesus Kristus. Kristendomen är försoningens religion, den återupprättar alltid den värdighet Gud skaparen gett människan.

Behovet av tröst, vägledning och uppmuntran är som störst i tider av förvirring och moralisk upplösning. Det finns ingen tid i Kyrkans 2000-åriga historia som inte varit en orolig tid, orolig för de troende själva, orolig för barn, ungdom och äldre. I dag sprider sig motsägelsefulla opinioner om vad som är katolsk tro och lära. Det talas om utveckling av läran eller om förvanskning av läran. Ändå vet vi med säkerhet att Kyrkan kommer att bestå, skakas hon står hon ändå på klippan, den fasta grunden. Stormar det, kommer ändå lugnet tillbaka.

Dagens helgon levde under en tid av stor religiös oro. För henne fanns ingen tvekan om vilken kallelse hon hade. Paulus ord i Korinthierbrevet i dag är som en sammanfattning av hela hennes kallelse och livsväg: ”Den ogifte tänker på vad som hör Herren till”. Han eller hon ”tänker på att vara helig till kropp och själ”. Det är ett särskilt gudsvigt liv!

Gud kallar några till ett sådant personligt offer för Guds rikes skull. Men de flesta finner sin väg till heligheten genom äktenskapet, som till exempel den Heliga Thérèses av Jesusbarnet och det heliga Anletets föräldrar, Louis och Zélie. Lär av dem kära gifta! Låt Kyrkan presentera dem som trovärdiga och heliga föredömen!

Vårt helgon i dag, Maria Magdalena de Pazzi, kände sin tids oro så djupt att hon redan som 10-årig flicka avlade ett evigt kyskhetslöfte. Hon gick i kloster mot föräldrarnas vilja hos karmeliterna utanför Florens. Det var under den tiden Teresa av Jesus och Johannes av Korset reformerade karmelitorden i Spanien. Maria Magdalena, Katarina som hon hette före sina ordenslöften, blev så småningom vikarierande priorinna i klostret men har blivit känd för sitt andliga vittnesbörd under ett liv av prövningar och lidanden. Den som läser hennes extaser som systrarna nedtecknat troget finner att det aldrig är hon själv som är huvudpersonen utan Kristus. Det är därför hon än i dag vördas i Kyrkan som helgon. Kristi liv och kärlek blir tydliggjort i helgonets hela liv.

Vår tid i Kyrkan är också en orolig tid. Kyrkan har stora problem med att förklara visheten i den katolska moralläran till exempel. Ungdomarna förstår inte språket men av det skälet att de egentligen ”aldrig har mött Kyrkan”, säger ärkebiskopen Chaput i Filadelfia i USA, Men samtidigt är det en löftesrik tid ”eftersom så många ungdomar efterfrågar något djupare och meningsfullare än den tomhet och det buller som omger dem dagligen”, säger ärkebiskopen.

De söker Jesus. I evangeliet ser vi det också: folk ville höra Jesus och hans mor och bröder sökte honom. Det är ”vi som är hans mor och bröder och systrar”, vi som hör till honom. Men inte bara det är vi hör till honom genom dopet. Det viktigaste är att vi söker honom och får tala med honom. Och det han säger till oss är en stor tröst också i vår oro och förvirring: ”Den som gör Guds vilja är min mor och syster och mor” (Mk 3:35). Amen.