Predikan vid dop av barn

Diakongoran250Kära familj, kära föräldrar och vänner till familjen, kära lilla dopbarn!

Vi hör i evangeliet i dag Faderns ord till sin Son: ”Du är min älskade son, du är min utvalde” (Mk 1:11).

Det är Jesus, den vi tror på, som kallat oss till gemenskap med Honom. Därför kallas vi kristna. Människor som går eller åker förbi vår kyrka och ser vanliga människor gå in i kyrkan varje dag och allra mest på söndagarna, säger till varandra: det där är de kristna; de samlas regelbundet till något. De tror på någon som heter Jesus.

Om de nu inte själva tror på Jesus, eller har mött honom i livet, är det något vi behöver bry oss om?

Jo, det måste vi göra på olika sätt. Fadern har sänt sin Son i världen för hela mänsklighetens skull för att de som tror på Sonen ska få evigt liv i den lycka som bara den sanna kärleken kan ge. Med en sådan sanning, ett sådant budskap, kan vi aldrig säga att vår tro är en privatsak och att alla andra får klara sig på sitt sätt och tro vad de vill.

Nej, det är bara Sanningen som kan befria människor från tvivel och dåligt samvete, det är bara Jesu ord och handlingar som pekar på en väg att vandra i livet som leder hem till Fadern.

Det är en självklar tradition för oss kristna att be om dopet för alla våra barn och sedan uppfostra dem till kristna, så att de också får lära känna Gud och älska honom – med Kyrkans och traditionens hjälp.

Människor kan alltså se att vi är kristna och är trogna något de inte känner till. Hur ska vi då nå dem med själva budskapet? Redan från början i Kyrkans historia märker vi att människor upptäckte vilka som var kristna på den kärlek de visade varandra och den hjälp de var villiga att ge de fattigaste. Det var så de började inse vad det var att vara kristna.

Barnet som döps i dag och blir ett Guds barn genom den Helige Ande är en gåva till föräldrarna från Gud men också en blivande missionär för tron på Kristus som allas frälsare. Det finns alltså en stor mening med att döpa redan de nyfödda: de blir Guds barn genom nåden – för att få växa i tron, hoppet och kärleken. Det får aldrig vänta till senare, det måste börja så tidigt som möjligt.

Dopet betyder också att Guds och Kyrkans lag gäller som förpliktelser för barnet i hela hans eller hennes framtid. Guds lag gäller inte de icke döpta. Lagen om äktenskapet till exempel gäller de döpta, inte de andra. Men det är allas uppgift och kallelse som kristna att vittna om budskapet till just dem som ännu är utanför och som inte mött Jesus Kristus i sina liv ännu. Om vi verkligen är kärlekens människor måste vi tänka på alla våra medmänniskor, döpta eller inte döpta och vittna om Guds kärlek till alla skapade mänskliga varelser. Kärleken börjar i hemmet. Men den stannar inte där utan går ut till andra. Amen.

Diakon Göran Fäldt