Samtycket – det katolska äktenskapslöftet

det-katolska-aktenskapsloftetBruden och brudgummen – de äkta makarna

Utbytet av samtycket – som ofta kallas äktenskapslöftet – är själva centrum i den katolska bröllopsceremonin. Som den Katolska kyrkans katekes säger, är det ömsesidiga utbytet av samtycke mellan bruden och brudgummen ”den ofrånkomliga beståndsdelen som ’skapar äktenskapet’” (KKK nr 1626).

         Utan samtycket blir det inte något bröllop. Samtycket ingår i varje katolsk bröllopsceremoni vare sig det sker inom mässan eller utanför mässan, eller mellan en katolik och en person som inte är döpt. Det äger rum efter frågorna om friheten att ingå äktenskapet och om äktenskapets innebörd men före välsignelsen av ringarna och givandet av ringarna.

         Orden som uttrycker samtycket bör vara ämne för lugn och djup reflektion för paret som förbereder sig för äktenskap, men också för dem som levt som gifta i många år. Påven Franciskus har skrivit i Amoris Laetitia (2016) att orden för samtycket ”inte kan begränsas till den innevarande stunden; de sträcker sig in i den helhet som omfattar framtiden, ”tills döden skiljer åt” (AL 214). Genom att uttala löftena att älska varandra troget för återstoden av livet inför Gud och den närvarande församlingen ingår bruden och brudgummen ett oupplösligt förbund.

(Sammanställning från olika källor i översättning, G. Fäldt, oktober 2016)