Ur Stiftets Ordo (liturgiska kalender) 2014-2015

paskvaka2015Påsktiden

De femtio dagarna mellan påsk och pingst firas i jublande glädje som en enda festdag, ”den stora söndagen”. Här har hallelujasången sin särskilda plats. AC, 22.

Påskdagen – Kristi Uppståndelse

Enligt urgammal sed firas denna natt som ”en Herrens vaknatt” (2 Mos 12:42) och dess vigilia ihågkommer den heliga natt då Kristus uppstod från de döda. Den betraktas som ”alla heliga vigiliors moder” (S:t Augustinus). Under den inväntar Kyrkan Herrens uppståndelse, som hon firar genom de kristna initiationssakramenten, dop, konfirmation och Eukaristi. Påskvakan har alltid i traditionen präglats av denna eskatologiska väntan på Herren.

Hela påskvakan äger rum på natten. Därför får den inte börja före mörkrets inbrott eller sluta efter gryningen till söndagen. Det kan inte tolereras att man förlägger påskvakan till den tidpunkt då man normalt firar en anteciperad söndagsmässa (dvs. på lördag kväll). Hela gudstjänsten ska firas så att den tydligt framstår som en nattlig vaka.

Det är inte tillåtet att fira Mässan utan påskvakans riter.

Påskvakan får firas också i de kyrkor och kapell där man inte haft någon gudstjänst på Skärtorsdagen och Långfredagen. Den måste däremot inte med nödvändighet firas där man har haft gudstjänst på Skärtorsdagen och Långfredagen. Den ska alltid firas i de kyrkor som har en dopfunt.

Under hela gudstjänsten är den liturgiska färgen för präster och diakoner vit.

Läsningsgudstjänsten bortfaller för dem som deltagit i påskvakan.

Påskvakan firas i följande ordning: efter lucernariet (ljuständningsbönen) och förkunnandet av påskbudskapet (första delen av vigilian), betraktar den Heliga Kyrkan de underbara gärningar som Herren har utfört för sitt folk alltifrån begynnelsen (andra delen av vigilian) ända till dess hon tillsammans med sina i dopet pånyttfödda barn (tredje delen) blir inbjuden till det bord som Herren dukat åt sitt folk, åminnelsen av hans död och uppståndelse, i väntan på hans återkomst (fjärde delen). Första delen innehåller symbolhandlingar och gester som ska utföras med sådan lugn värdighet att församlingen verkligen uppfattar deras innebörd, som understryks av inledande ord och beledsagande böner. Man bör kort orientera församlingen om den typologiska innebörden i de gammaltestamentliga läsningarna.

Så långt det är möjligt ska man göra i ordning den nya elden utanför kyrkan. Den ska vara så stor att den verkligen ”skingrar mörkret och upplyser natten”.

De liturgiska symbolerna måste vara tydliga. Därför ska man varje år använda ett enda, tämligen stort och nytt vaxljus. Detta symboliserar nämligen Kristus, världen ljus. Det välsignas med de tecken och ord som anges i missalet.

Om ingen diakon finns tillgänglig och celebranten inte kan sjunga anförtros uppgiften att sjunga Exsultet åt en kantor, som då utlämnar andra delen av invitationen (Jag ber er…) samt hälsningen Herren vare med er.

Man får aldrig läsa mindre än tre läsningar ur Gamla testamentet och under inga omständigheter får man utelämna läsningen ur Andra Mosebokens fjortonde kapitel.

Dopliturgin blir som mest tydlig när vuxendop eller åtminstone barndop förrättas. Men också om inga dopkandidater finns ska man i församlingskyrkorna välsigna dopvattnet. Där man inte har vare sig dopkandidater ller anledning att välsigna dopvatten ska man åtminstone ihågkomma dopet genom att välsigna påskvattnet, med vilken man bestänker folket efter förnyelsen av doplöftena.

Det är önskvärt att Kommunionen under påskvakan mottas under båda gestalterna, för att det sakramentala tecknet ska bli så tydligt som möjligt.

Påskvakans Mässa är en Mässa på Påskdagen. De präster som celebrerat eller koncelebrerat under natten kan göra det på nytt under dagen.

Högmässan på Påskdagen ska firas så högtidligt som möjligt. Det är lämpligt att man i dag bestänker församlingen med vatten, välsignat under påskvakan, som en botakt. Under bestänkandet sjungs antifonen Vidi aquam eller en annan psalm med anknytning till dopet. Vigvattensskålarna vid kyrkans ingång ska fyllas med detta vatten.

Påskljuset ska ha sin plats intill ambonen och vara tänt åtminstone under alla högtidligare gudstjänster under påsktiden (Mässan samt laudes och vesper till och med Pingstdagen). Efter pingst ska det ha en hedersam placering i dopkapellet (motsvarande), och dopljusen ska tändas på det. Vid begravningar ska påskljuset ställas bredvid kistan för att understryka att den kristnes död är hans egen påsk. Utanför påsktiden ska man inte tända eller ställa påskljuset i koret.